Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Äldre direkta metoder för framställning av smidbart järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Fig. 562. Katalanugn.
smältans uppbrytande. Inom den så bildade järnramen var instampad en vägg av lera,
genom vilken man spettade hål vid tappning av slaggen. Väggen under forman var
klädd med järnstänger, likaså den motsatta väggen, biåsväggen, som utfördes något
lutande. Formväggen ovanför forman ]iksom bakväggen voro murade, ügnsbottnen
byggdes vanligtvis av granit, sandsten eller dylikt och som det var av vikt, att den var
väl skyddad för fuktighet, utfördes den på ett underlag av krossad slagg, blandad med
lera. Ugnen var försedd med endast en forma, som infördes med en lutning av c:a 40°
och utgjordes av ett tillplattat kopparrör med en mynning av c:a 100 x 80 mm. Någon
överbyggnad över ugnen förekom ej, utan rök
och gaser fingo söka sig väg ut genom ett hål
i smedjans tak.
Den för smältningen avsedda malmen, c:a
500 kg, krossades först under en hammare,
varefter den sållades, så att mullen avskildes från
de större styckena, vilka icke fingo vara grövre
än 50 å 60 mm. Mullen, som vid användandet
av god malm borde utgöra hälften av hela
malmmängden, fuktades med vatten samt
upp-lades i en hög för sig.
Den efter föregående smältning
iordningställda och väl rengjorda ugnen fylldes därpå
upp till forman med kol, som tillpackades,
varefter en plåt insattes mellan forman och
blås-väggen, så att ugnen uppdelades i tvenne
avdelningar, varvid avståndet från forman till
plåten gjordes dubbelt så stort som från plåten
till biåsväggen. Dessa båda avdelningar fylldes
sedan växelvis, varvid i rummet närmast
forman uppsattes kol och i det andra rummet
malm, tills ugnen var fylld. Härefter drog
smeden med försiktighet upp plåten, varpå
malmen täcktes med småkol och stybb, samt ugnen eldsattes och blästern pådrogs.
Allt efter som förbränningen fortskred och kolen sjönko, påfyllde man mera kol samtidigt
som man på malmsidan fyllde på med fuktig malmmull.
Under den första delen av processen utnyttjade man den vid kolens förbränning
alstrade värmen även för upphettning av de tre järnklumpar, vari föregående smälta
upphuggits. Dessa uträcktes nu under hammaren, vilket arbete vanligen tog en tid av
c:a timmar.
Allt efter som malmen reducerades, bröt man med ett järnspett den erhållna svampen,
samt makade den närmare forman, varigenom man fick den att bilda en smälta. Efter c:a
6 timmar, varunder slaggen avtappats flera gånger, var smältan färdig samt uttogs ur
ugnen för att utsmidas under hammaren. Kolåtgången uppgick till c:a 340 % och
järnutbytet från malm var c:a 31 %. Arbetsstyrkan vid en ugn utgjorde 8 man. Det
erhållna järnet var mycket segt och smidbart, men ojämnt och ofta inmängt med slagg.
Styckugnar. En typ av ugnar, som utbildats under medeltiden, och som angives
hava varit i bruk i Steiermark redan på 700-talet, utgöra de s. k. styckugnarna. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
