Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
införa ånga i järnet under själva puddelprocessen. Detta har sin förklaring däruti, att ett
patent på ett dylikt förfarande redan förut fanns, nämligen ett patent, som engelsmannen
James Nasmyth erhållit den 4 maj 1854.
Bland tidigare försök i denna riktning kunna nämnas de av amerikanen William
Kelly redan år 1851 utförda experiment, som åsyftade åstadkommandet av en
avkol-ning genom inblåsning av luft i smält tackjärn.
Alla dessa försök visade sig dock vara mer eller mindre misslyckade.
Experimentato-rernas avsikt var ej att söka komma fram till en ny färskningsmetod, utan endast att göra
tackjärnet lämpligare för den efterföljande puddlingen.
Bessemer hade däremot redan under de experiment, som lågo till grund för hans
ovannämnda patent, kommit till den överbevisningen, att man genom att inblåsa luft i
flytande tackjärn skulle kunna helt undvika puddlingen och från smält tackjärn framställa
ett smidbart järn, utan att för detta ändamål behöva offra något särskilt bränsle.
I patentet är redan den s. k. bessemerprocessen i det hela fullt klart och tydligt
framställd. Patentbeskrivningen börjar sålunda: »Strömmar av luft eller ånga eller av båda,
helst starkt upphettade, skola pressas fram mellan de små partiklarna av smält gjutjärn
eller raffinerat järn, till dess att metallen, medan den ännu
är flytande, har antagit de egenskaper, som utmärka
gjutstål, varpå den g jutes i formar, så att man erhåller göt,
lämpliga för bearbetning under hammare, i valsverk eller
också för andra ändamål. Processen kan utföras i ugnar eller
deglar av samma slag, som användas vid degelstålssmältning.»
En smältugn, konstruerad av Bessemer själv, anbefalldes, i
vilken ett antal deglar kunde insättas samtidigt. Det flytande
tackjärnet skulle hällas i deglarna, och därpå tryckluft tillföras
genom ett rör, som uppifrån nedfördes i metallbadet. Luftens
eller den sönderdelade ångans syre skulle då snabbt förena sig
med metallens kol. Förloppet av processen angives kunna
bedömas dels efter gnistbildningen och lågans utseende, dels
genom provtagning. Enär ånga har en mycket kraftigt
avky
lande verkan, borde sådan endast användas i början av processen, då järnet ännu är rikt på
kol. Det vid ångans sönderdelning bildade vätet skulle förbinda sig med tackjärnets svavel.
Under processens senare del, då enbart luft tillfördes, skulle en stark temperaturstegring
inträda.
De deglar, som avsågos att komma till användning, borde nedtill vara försedda med
tapphål, så att det färskade järnet direkt skulle kunna tappas i skänk eller i formar,
placerade på en under smältugnen anbragt svängbar plattform.
I fig. 634 återgives en avbildning av den försöksugn, som Bessemer till att börja med
använde. Den utgjordes helt enkelt av en lerdegel, placerad i en enkel dragugn med
kokseldning. Degeln beskickades med c:a 15 kg tackjärn, och när detta var smält, infördes
ovanifrån ett lerrör, genom vilket luft inblåstes i den smälta massan. I denna ofullkomliga
smältugn var det knappast möjligt att bringa tackjärnet till smältning. Enligt Bessemers
medhjälpare W. D. Allens uppgift var tackjärnet också knappast mer än halvsmält, då
biåsröret infördes. Vid det första lyckade försökets utförande var därför förvåningen stor,
då efter en knapp halv minuts blåsning hela massan befann sig i tunnflytande tillstånd,
och efter 7 å 8 minuters ytterligare blåsning järnbadet var vitglödande.
Med detta försök hade således fastslagits, att temperaturen hos smält tackjärn kunde
avsevärt höjas genom inblåsning av luft, och därmed var uppfinningens framtid tryggad.
Fig. 634. Bessemers
för-söksugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
