Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER.
651
den synnerligen lämplig, under det att den sura metoden för framställning av finare
stålsorter fortfarande hävdar sin plats.
Det av Martin använda tillvägagångssättet att tillverka stål genom färskning av
en blandning av tackjärn och mjukt järn benämnes skr o färskning. Man tog till att
börja med så stor procent skro, helst puddelavfall eller lancashirefärskor, och så liten
tackjärnsprocent, att den bildade järnoxidulrika slaggen räckte till för oxidering av
legeringsämnena i tackjärnet. Att skro sålunda kunde finna användning vid
martin-ståltillverkningen var av stor
betydelse för metodens införande
och utbredning, ty järnverken
hade förut stor svårighet att få
någon användning för de stora
massor av skro, som ville hopa
sig, då vid de andra
ståltillverkningsmetoderna icke någon
avsevärd mängd skro kunde
förbrukas. Därför byggdes
martin-ugnar på många ställen endast
av den orsaken, att man skulle
få användning för det skro, som
föll vid verket.
Det dröjde dock ej länge,
innan man övergav den rena
skrofärskningen och övergick till
en kombination av skro- och
malmfärskning, där syrehalten i
den tillsatta malmen fick bidraga
till legeringsämnenas oxidering
och järnets färskning samt större
procent tackjärn kunde
användas. Man insatte då i ugnen
tackjärn och skro samt, sedan
insatsen smält, successivt så
mycket malm, att den önskade
nedfärskningen erhölls.
Med den enorma tillväxt, som produktionen av martinstål och martinjärn
uppvisat, dröjde det emellertid ej länge, innan anskaffandet av erforderliga mängder skro,
särskilt för de stora råmaterialslukande basiska martinugnarna, stötte på svårigheter,
varför man efter hand tvangs att minska skroprocenten och i stället öka malmtillsatserna.
Slutligen tog man steget fullt ut och övergick till att använda enbart malm och tackjärn,
vilket senare då insattes i ugnen i smält tillstånd. Härvid kommo de från
bessemerme-toden bekanta tackjärnsblandarna till användning, vilka förbättrades och utrustades
med gaseldning.
Allt efter som martinmetoden kommit mer och mer i bruk, hava olika ugnstyper
framkommit, varjämte ugnarnas storlek undan för undan ökats. Vid de större
ugnarna, där regeneratorerna icke fått plats under ugnsrummet, hava regeneratorerna
vanligen förlagts bakom själva ugnen under chargeringsgolvet. Genom denna anordning
Fig. 645. 60 tons amerikansk martinugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
