Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN. GÖTJÄRNSMETODER. 663
År 1890 byggde G. Hilgenstock vid Hörde i Tyskland en tackjärnsblandare,
rymmande 70 å 80 ton. Hilgenstock hade gjort den iakttagelsen, att i Hörde tackjärnet vid
transporten från hyttan till det c:a 2 kilometer ifrån denna belägna stålverket förlorade
svavel under avskiljande av en manganrik slagg. Svavel hade nämligen, som
Hilgenstock mycket riktigt insåg, förenat sig
med mangan till mangansulfid, som steg
till ytan av järnbadet, där det av
luftens syre oxiderades under avskiljande
av SO2. Det var just den intensiva
lukten av SO2, som utvecklades ur
tack-järnsskänkarna, som fäst Hilgenstocks
uppmärksamhet vid förhållandet. Denne
utbildade nu en metod att i biandaren,
genom tillsats av minst 1 % mangan
till det flytande tackjärnet, ernå en
högst väsentlig svavelrening. Så kunde
t. ex. ett från masugnen kommande
tackjärn, hållande 0.37 % svavel, i biandaren renas ned till en svavelhalt av 0.058 %.
Denna upptäckt var av den största betydelse, ty härigenom hade man fått ett medel att
ur tackjärnet bortskaffa en stor del av den svåra föroreningen svavel, något som man
länge förgäves sökt åstadkomma. Särskilt för thomasprocessen medförde Hilgenstocks
Fig. 661. Tackjärnsblandare med gaseldning.
upptäckt en stor fördel, emedan vid framställning av thomastackjärn gången i
masugnen, för att Si-halten skall bliva så låg som möjligt, hålles relativt kall, vilket dock
medför fara för större svavelupptagning i tackjärnet.
För att en god svavelrening skall ernås i biandaren är det nödvändigt, att den tid,
som tackjärnet får kvarstanna i denna, ej är för kort. Genom erfarenhet lärde man sig,
att denna tid bör utsträckas till minst 10 timmar, vilket emellertid medförde, att
blan-darnas storlek måste avsevärt ökas. Som blandare av den först använda tippbara kon-
Fig. 660. Den första tackjärnsblandaren, ntförd vid
Edgar Thomsonverken i Pittsburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
