Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Nyare metoder för direkt framställning av smidbart järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE METODER FÖR DIREKT FRAMSTÄLLNING AV SMIDBART JÄRN.
691
ett antal kokiller voro placerade. Tackjärnet rann i en bred men tunn stråle ned i
ko-killerna, samtidigt som finkrossad malm på liknande sätt fick rinna ned i kokillerna och
blanda sig med tackjärnet, som härigenom till en del färskades. Den erhållna produkten
togs sedan till en puddelugn, där den färdigfärskades. Processen i puddelugnen kunde
med dylik insats utföras på kortare tid än vad fallet var, när insatsen utgj ordes av enbart
tackjärn. För att man enligt denna metod skulle erhålla ett gott järn fordrades
emellertid, att såväl tackjärnet som malmen voro mycket rena.
Broling-Langs metod. Redan i början av 1800-talet visade svensken
Broling, att man kunde framställa stål direkt genom att i degel smälta malm
uppblandad med kolstybb. Brolings uppslag kunde emellertid då ännu ej vinna
tillämpning i praktiken, emedan den tidens deglar icke kunde motstå den höga temperatur,
som var erforderlig. Sedan deglarnas kvalitet betydligt förbättrats, upptog och
genomförde österrikaren Fr. Lang år 1876 Brolings idé med användning av regenerativa
smältugnar. Metoden lämnar dock en alltför dyr produkt.
Siemens’ metod. I början av 1870-talet utförde Wilhelm Siemens vid
Tow-caster i Northampton försök med direkt framställning av smidbart järn. Han använde
sig härvid av en regenerativ roterande ugn (fig. 642), i vilken inkastades järnmalm och
pulveriserade gasrika stenkol samt så mycket flussmedel, att en tunnflytande slagg kunde
bildas. Till följd av ugnens långsamt skeende rotation förenades de utreducerade
järn-partiklarna till bollar, som dock voro starkt förorenade med slagg, varför de måste
underkastas en efterföljande omsorgsfull bearbetning, vilket gjorde att
produktionskostnaderna blevo höga.
Husgafvels metod. År 1875 kom för första gången en av finnländaren Chr.
Husgaevel utarbetad järnframställningsmetod till utförande, vilket skedde vid
Pankako-sky i Finland. Metoden innebar en förbättring av det gamla finska tillvägagångssättet att
av sjö- och myrmalmer i schaktugn direkt framställa smidbart järn, s. k. liarkjärn. Ugnen
liknade en masugn, men var försedd med utbytbart ställe. Den var nämligen så
konstruerad, att nedre delen av stället var fullt fri från den övriga delen av ugnen och
placerad på en vagn. Till ugnen och direkt under pipan, som var upphängd på en
järnkonstruktion, ledde ett spår, på vilket det transportabla stället lätt kunde såväl fraktas
fram under pipan, som sedan, när tillräckligt mycket harkjärn samlat sig till en
degfor-mig smälta i stället, fraktas därifrån och -ersättas med ett andra likaledes på en vagn
monterat ställe.
Själva pipan bestod av en dubbel plåtmantel, mellan vars väggar blästern
förvärmdes. Endast den nedre delen av pipan var försedd med en tunn infodring av
cha-mottetegel. Blästern infördes nedtill i stället genom fyra formor.
Ugnen drevs på samma sätt som en masugn med omväxlande uppsättningar av kol
och malm. På grund av att temperaturen i ugnen var relativt låg, beroende på att de
oinfodrade väggarna verkade kylande och malmningen var relativt kraftig, kom järnet
icke att i högre grad upptaga kol, utan man erhöll ett smidbart järn. Härtill bidrog
även den omständigheten, att tättorna insattes i något nedåt lutande läge, så att
bläster-strålarna kommo att direkt träffa den på ugnsbottnen sig samlande smältan, varigenom
en färskning åstadkoms. Produkten, som var av god beskaffenhet och hade en kolhalt
av c:a 0.5 %, utsmiddes antingen direkt till smältstycken eller nedsmältes tillsammans
med tackjärn i en martinugn, och slaggen, som höll c:a 30 % järn, uppsattes på ugnen.
Genom införandet av de elektriska smältningsmetoderna har problemet att direkt
framställa smidbart järn ur malm kommit i ett annat läge, emedan man medelst de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
