Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
706
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
sig från eljest där förekommande mineral och bergarter. Malmen reduceras också så
lätt, att metallen framkom därur, om malmen av en händelse eller med avsikt kom i
beröring med elden. Tennet var bekant för Indiens folkstammar långt innan Mindre Asiens
folk inträdde i historien. Även babylonierna kände till tenn, vilket de förmodligen
er-höllo från Kaukasus eller från Afganistan, varest spår av forntida arbeten hava påträffats.
Hos kineserna fann tenn 2 000 år före vår tidräknings början en mångfaldig användning.
Såsom ren metall har tennet icke spelat så stor roll, men dess legering med koppar,
bronsen, har varit av en oerhörd betydelse i folkens liv. Brons torde hava varit den
första »metall» (metallegering), som kom i allmänt bruk, och utgjorde under ett långt
skede i folkens liv underlaget för framåtskridandet. Denna kulturperiod, som följde
närmast efter stenåldern, kallas därför bronsåldern. Om uppfinningen av bronsen
gjorts därigenom, att koppar av en händelse kommit att smältas tillsammans med
tennmalm, eller om den från början erhållits genom sammansmältning av de båda metallerna,
är icke bekant liksom icke heller tidpunkten, när detta skett. Den kretensiska
civilisationen kände till såväl koppar som brons omkring 4 000 år före Kristus. Den första
metall, som användes i England, var brons, införd dit omkring år 1800 före Kristus från
kontinenten.
Allmänt antages, att silver varit känt tidigare än koppar, men denna senare metall
har i alla händelser otvivelaktigt kommit mera allmänt i bruk tidigare än silvret.
Gediget silver är icke vanligt, och man synes icke heller fordom hava känt till sådant silver.
Innan silvret kunde komma till användning, måste det sålunda framställas ur malmer,
och detta kunde icke ske, förrän man hade kännedom om malmens förhållande i värme.
Bly blev förmodligen bekant samtidigt med silver. Blyglansens stora tyngd och
starka glans torde hava gjort, att denna, malm iakttagits, så snart man över huvud börjat
uppmärksamma malmer. Då den tunga glänsande blyglansen icke kunde tjäna något
nyttigt ändamål i det tillstånd, man funnit den, torde man, måhända på grund av
erfarenheter från behandling av tennmalmen, hava försökt sig på att behandla den med eld.
Någon gång torde slumpen hava fogat det så, att silverhaltig blyglans kommit att
användas vid något av dessa säkerligen mångfaldiga försök, varvid en ny tillfällighet
dessutom gjort, att allt bly kommit att förslaggas, så att rent silver framkommit. Blyet
synes för övrigt till en början hava ansetts som en förorening i silver och varit föga använt.
I bibeln omnämnes dock att fenicierna, som icke allenast voro antikens skickligaste
metallurger samt mästare i metallernas bearbetning utan också äro historiens äldsta
handelsfolk, handlade med bly.
Omkring år 1300 före Kristus bildade de en koloni på Cypern och smälte där koppar
i stor utsträckning. De drogo senare västerut till Sicilien och vidare genom Gibraltar
sund. I Spanien grundläde de en stad Gades, det nuvarande Cadix. Härifrån hade
de förbindelse bl. a. med de brittiska öarna, varest de mot salt, lerkärl och bronsvaror
tillby tte sig tenn. Fenicierna kontrollerade fullständigt tennhandeln mellan år 1000 och år
300 före Kristus, vilket var synnerligen viktigt för den av dem bedrivna bronsindustrien.
De kände även till järn och bröto järnmalm på Libanonbergen i Syrien på Salo mos tid,
omkring år 990 före Kristus. En figur av bly, som förvaras i British Museum, antages
vara förfärdigad 3 800 år före Kristus.
Metallerna guld, koppar, tenn, silver och bly voro sålunda kända redan under
förhistorisk tid.
Järnets ålder är och har ännu mera varit mycket omtvistad. Några forskare mena,
att denna metall var känd under förhistorisk tid, och att järnet är den äldsta metallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
