Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Silver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Sedan härdytan iordningställts, torkas den med eldning, varefter temperaturen
stegras till rödvärme, innan verkblyet insättes. Detta får nedsmälta och överhettas
ganska starkt innan blästern påsläppes genom formorna, och drivningen börjar med
bildning av blyglete, som snart täcker badets yta. Avloppsrännan för gleten öppnas, och
denna får avrinna i mån som den bildas. Den först avdrivna gleten är i det närmaste
silverfri och brukar skiljas ifrån för att direkt föras i handeln. Den mot slutet av
drivningen bildade gleten håller mera silver och brukar omsmältas på bly. Håller malmen
vismut, anrikar denna sig i den sista gleten, som därför ofta brukar bearbetas därpå
(se vismut).
Sedan drivningen kommit i gång plägar man tillsätta ytterligare bly för att erhålla
en större silversmälta. Stundom utöses smältan, innan allt bly avdrivits, för att
finbrännas i en särskild ugn. Mot slutet av drivningen, då smältan är i det närmaste blyfri,
antager den en ljusare färg och börjar skimra i regnbågens alla färger, under det att
gleten bildar små mörkare fläckar på ytan. Slutligen blir smältan alldeles klar och
glänsande, så att införda verktyg spegla sig i densamma. Detta kallas att silvret blickar,
vilket är ett tecken på att finbränningen är avslutad. Silvret utöses och gjutes antingen
i tackor eller, om det är guldhaltigt, granuleras för att sedan skedas.
Förutom bly äro koppar och skärsten goda uppsamlare för silver. Vid smältning
av silverhaltiga kopparmalmer går sålunda största delen av silvret tillsammans med
kopparn över i den bildade skärstenen och sedermera i kopparn samt utvinnes vid dennas
elektrolytiska raffinering, då silvret blir olöst och avsätter sig i form av anodslam
tillsammans med guld, platina och en del andra metaller. Vid Falu kopparverk har man under
de senaste årtiondena av dess drift löst all den erhållna kopparn i utspädd svavelsyra
för framställning av kopparvitriol, varvid silver och guld bliva kvar olösta i form av
s. k. vitrioljox, som smältes med blyglete på verkbly. Detta drevs, och det erhållna
gyl-diska silvret skedades.
Amalgameringsmetoder. Den förut omnämnda av Bartolomé de
Medina uppfunna amalgameringen beror, som namnet anger, på, att silver liksom
guld med lätthet bildar legering, amalgam, med kvicksilver, vilket sedan med
destilla-tion kan avlägsnas.
Gediget silver löses lätt av kvicksilver och hornsilver sönderdelas av detsamma.
Silverglans sönderdelas långsammare och antimon och arsenikföreningar med svårighet
och mycket långsamt. Då vid dessa föreningars amalgamering dessutom
kvicksilverförlusten är stor på grund av bildandet av andra kvicksilverföreningar, brukar man
behandla dylika malmer med klo rider av koppar eller järn eller ock underkasta malmen en
röstning tillsammans med koksalt, s. k. klorerande röstning, varigenom silvret
överföres till klorid. Beroende på vilka reagenser man använder och huru processen utföres,
ha under tidernas lopp utarbetats ett flertal olika metoder för amalgam eringens
genomförande. För närvarande ha emellertid dessa metoder fått vika för cyanidförfarandet,
vilket utföres i huvudsaklig överensstämmelse med för cyanidering av guldmalm
vedertagen praxis.
Den äldsta amalgameringsmetoden är patioprocessen, som använts i stor
utsträckning för bearbetning av Mexicos silvermalmer, där man beräknar att silver till ett värde
av över 14 miljarder kronor på detta sätt utvunnits. Bäst lämpade för denna metod
äro rena och ej allt för fattiga malmer. De finmaldes först med vatten i arrastras (fig. 774),
med stenhällar belagda fördjupningar i marken, över vilka stora stenar släpades med oxar
eller mulåsnor, eller i senare tid med modernare kvarnar, varefter malmen utbreddes på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
