Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Nickel - Kobolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
816
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
med natriumsulfat och koks i kupolugn, varvid sulfatet reduceras till sulfid. Den smälta
sulfidblandningen tappas i behållare, varvid den tunga nickelsulfiden sjunker till bottnen,
s. k. bottoms, och kan efter stelnandet avslås från resten, s. k. tops, innehållande
koppar-järnnatriumsulfid. Dessa »tops» upptaga i sig nästan allt guld, silver och platina, som
finnes i malmen. Skiljandet av nickel och koppar är emellertid ej kvantitativt, utan dels
måste tops omsmältas, varvid nya tops och bottoms erhållas, dels måste även de erhållna
bottoms omsmältas med nytt sulfat och koks. Genom upprepade dylika smältningar
erhåller man slutligen tämligen kopparfria bottoms, som krossas och underkastas
klorerande röstning (se koppar) vid så hög temperatur, att de bildade lösliga nickelsalterna
ånyo sönderdelas till oxid, under det att kopparn stannar i löslig form. Genom läkning
erhåller man tämligen ren nickeloxidul, som reduceras, smältes och gjutes i anodplattor,
ur vilka nickel utfälles medelst elektrolys.
M ond-processen har sedan mitten av 1890-talet varit i drift vid verk i
England och Amerika. Utgångsmaterialet är dödrostad koncentrationsskärsten, som medelst
koloxid eller vätgas reduceras till metall i mycket finfördelat tillstånd, s. k. metallsvamp.
Nickel bildar i detta tillstånd vid en temperatur av c:a 50° med koloxid nickelkarbonyl,
en mycket giftig gas, som sedan vid upphettning åter sönderfaller i nickel och koloxid.
På så sätt kan nickel skiljas från koppar och andra i utgångsmaterialet närvarande
metaller. Utfällningen sker på nickelgranalier, varpå den avskilda metallen avsätter sig i
fast form.
Metoden är som synes ganska invecklad och erbjuder en massa svårigheter, vilka
dock torde till stor del hava övervunnits. Den tillämpas vid Clydach i England, där
årligen 1 700 ton nickelmetall och 800 ton nickelsulfat framställas.
Bland övriga metoder kunna nämnas Höpfners och Hybinettes, vilka båda begagna
sig av elektrolytiska förfaranden. Den senare användes i Kristiansand i Norge och torde
även tillämpas i Amerika.
Efter Cronstedts upptäckt påvisade Gahn 1817 närvaro av nickel i magnetkis
från Kuså och Slättbergs gruvor, och 1838 upptäckte Berzelius dess förekomst i
kopparmalm från Kleva. Malm från Kuså och Slättberg bearbetades vid Sågmyra nickelverk
under åren 1851—omkring 1885. Vid Kleva kom nickelframställning i gång först flera
år efter det dess närvaro konstaterats av Gahn. Driften pågick här till 1889 och
återupptogs under världskriget 1915—1918, under vilken period 1 759 ton malm med 3.7—7 %
nickel brötos.
Oaktat nickel är en tämligen ung metall, har den vunnit stor användning för en
massa ändamål. I synnerhet brukas den för att på galvanisk väg åstadkomma
skyddande överdrag på andra metaller, särskilt järn. Som redan nämnts, är en av dess
viktigaste användningsområden i legering med järn som nickelstål, vilket kommer till
användning, där särskilt stor hållfasthet och hårdhet fordras, t. ex. pansarplåt. Vidare
kunna nämnas vissa legeringar med koppar, som utmärka sig för låg elektrisk
ledningsförmåga och därför användas för tillverkning av elektriska motstånd.
Kobolt.
Historik. Namnet kobolt är liksom nickel ett öknamn, som av de gamla tyska
bergsmännen gavs åt sådana mineral och malmer, i vilka man på grund av deras vackra
yttre förmodade att ädla metaller borde finnas, men varur dylika ej kunde fås fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
