Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Legeringar, av E. S. Berglund - Legeringar av andra metaller än järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGERINGAR AV ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
831
olika namn. Man särskiljer sålunda kanonbrons, klockmetall, spegelbrons, medalj brons
och maskinbrons.
Kanonbronsen består i allmänhet av 90 % koppar och 10 % tenn och får
endast hålla små mängder zink och fosfor. Klockmetall håller 77 å 80 % koppar
och 20 å 23 % tenn. Denna legering besitter utom en hög klangskönhet även stor hårdhet
och erforderlig seghet.
Spegelbrons bör hava en så ljus färg som möjligt samt stor hårdhet för att
kunna poleras. Då den icke får anlöpas lätt, bör den förutom något nickel icke innehålla
andra metaller än koppar och tenn. Sammansättningen växlar mycket. Den håller
sålunda från 40 till 70 % koppar samt från 30 till 60 % tenn. Den bästa spegelmetallen
synes vara den som håller 2/3 koppar och 1/3 tenn.
Medalj- och myntbrons består huvudsakligen av koppar, som gives en
större motståndsförmåga genom en mindre tenntillsats. Till medaljer använder man en
legering av 92 % koppar och 8 % tenn. Denna legering är hård men blir genom
glödg-ning så mjuk, att den kan präglas. Svenska kopparmynt hålla 95 % koppar, 4 % tenn
och 1 % zink.
Med maskinbronser menar man en stor mängd legeringar av mycket olika
sammansättningar och egenskaper. Tennhalten växlar från 5 till 33 % och dessutom
ingår i regel från 2 ända till 37 % zink. Stundom innehålla maskinbronserna även bly.
Bronser för gjutning av statyer och andra konstföremål hålla 80 å 90 % koppar samt
3 å 8 % tenn. I denna bronsart ingår även intill 10 % zink.
Utom den vanliga bronsen användes i instrumentfabrikation och maskinteknik
särskilda bronsarter, vilka bestå av legeringar av koppar med aluminium, mangan, zink,
fosfor, kisel etc.
Aluminiumbrons. Aluminium verkar, då det legeras med koppar, tämligen
lika som tenn, och man har därför kallat aluminiumkopparlegering med övervägande
kopparhalt för aluminiumbrons. En aluminiumbrons med hög aluminiumhalt är mycket
spröd, men en legering med endast 10 % aluminium eller därunder har egenskaper, som
göra den användbar för många industriella ändamål, t. ex. maskindelar av olika slag.
Den lämpar sig även utmärkt för gjutning och låter vid en aluminiumhalt av 10 %
utvalsa sig till tunna bleck. Den kan hamras och medelst pressning formas efter önskan.
Den antager på grund av sin hårdhet en god polityr och liknar till färgen med koppar
och silver legerat guld.
Fosforbrons är en koppartennlegering, vid vars tillverkning fosfor använts för
att därmed reducera eljest uti bronsen förekommande kopparoxidul och tennoxidul, som
göra bronsen trögfluten och olikformig. En sådan med fosfor reducerad brons utmärker
sig genom sin hårdhet, seghet, styrka och motståndskraft mot atmosfäriska inflytanden,
varför den har fått stor användning i maskintekniken. Då ändamålet med fosfortillsatsen
endast är att borttaga oxiderna, bör en riktigt framställd fosforbrons icke hålla någon
fosfor alls eller blott små mängder därav. En god fosforbrons får sålunda icke hålla över
0.3 % fosfor, emedan segheten raskt avtager med fosforhalten. En sådan fosforbrons
visade sig vid analys hålla 90.86 % koppar, 8.56 % tenn och 0.196 % fosfor, en annan
94.71 % koppar, 4.39 % tenn och 0.053 % fosfor.
En liknande desoxiderande inverkan som fosfor utöva även kisel och mangan på
tennbronser.
De legeringar, som bestå av endast koppar och zink, sammanfattas under
benämningarna mässing, rödgods och tombak. Järnhaltig kopparzinklegering kallar man
delta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
