Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Legeringar, av E. S. Berglund - Ferrolegeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGERINGAR. FERROLEGERINGAR.
843
Ugnen måste därför vid framställning av sådan legering få svalna, varefter den
sönder-tages, och den stelnade smältan bortskaffas.
Den i den första smältningen erhållna legeringen håller 3 å 4 % kol. Denna avkolas
vid behov genom omsmältning med en kalkhaltig eller kalk- och järnoxidulhaltig slagg.
Om den senare slaggen användes stiger legeringens järnhalt. Typiska
ferromolybdenlege-ringar hålla 50 å 85 % molybden, 10 å 49 % järn, 0.35 å 4 % kol och 0.03 å 0.05 % svavel.
Ferromolybden användes för samma ändamål som ferrovolfram. För att giva stålet
samma egenskaper erfordras dock endast en tredjedel eller en fjärdedel så mycket av
molybdenlegeringen som av volframlegeringen. Molybden sättes till stål, som användes
för smiden sådana som vevar och propelleraxlar, till kanonrör, linor, ångpanneplåtar,
automobildelar, magneter samt skärverktyg för snabbsvarvning. Molybden höjer stålets
elasticitet och förlängning. Genom tillsättning av 0.25 % molybden ökas förlängningen
från 4 % till 45 %.
Ferrovanadin. Vanadin upptäcktes 1801 av Manuel del Rio i blymalm från Mexico.
Då det funna ämnet emellertid av en kemist förklarades vara krom, avglömdes Rios
upptäckt, till dess Säf ström 1830 återupptäckte metallen i svensk malm, varpå det
konstaterades, att Säfströms nya element var detsamma, som det av Rio funna, nämligen
vanadium eller vanadin. Berzelius utförde ingående undersökningar och bestämningar
av den nya metallen 1831.
1896 började i Frankrike vanadin försöksvis användas i pansarplåtar, och 1900—1904
gjordes utförliga försök i England. Strax efter det resultaten av dessa försök
publicerats, påträffades den nu mest kända förekomsten av vanadinhaltigt mineral i Peru,
vilket bidrog till att metallen kunde komma i praktiskt bruk.
Vanadin är ett av de mest utbredda elementen i jordskorpan och förekommer i minst
femtio olika mineral, men det är sällsynt, att vanadininnehållet i dessa är så stort, att
det tekniskt och ekonomiskt kan tillgodogöras. Då råmaterialet sålunda i regel håller
en mycket låg vanadiumhalt, framställes vanligen ur sådana lågprocentiga malmer efter
olika metoder först vanadinsyra eller vanadinsyrade salter, vilka sedan användas för
ferrovanadinproduktionen.
De största mängderna ferrovanadin framställas antingen medelst termitprocessen
eller genom reduktion med kol av vanadinsyra eller järnvanadat i degel. En del
ferrovanadin erhålles även genom reduktion av oxid, järnvanadat eller sulfid med kol i
elektrisk ugn. Vanadins syreföreningar äro tämligen svårreducerade.
Den största vanadinförekomsten finnes i Peru. Den innehåller mineralet patronit,
som består av vanadinsulfid. I Colorado och Utah förekomma stora fyndigheter,
innehållande lågprocentiga vanadinmalmer, bestående av carnotit, ett uran- och
vanadinoxid-mineral. En annan malm, som också finnes i samma stater, är roscoelit, som innehåller
vanadinoxid men icke uran. I Sverige finnas vanadinhaltiga järnmalmer, och
metoder hava utarbetats för tillvaratagande av vanadininnehållet, utan att dock ännu något
tillgodogörande i stort kommit till stånd.
Patronitmalmen rostas först och reduceras därefter på aluminotermisk väg, eller ock
smältes den orostad i elektrisk ugn med kalk för avsvavlingen och kol som
reduktionsmedel. Man anrikar eller behandlar på kemisk väg de fattiga malmerna för att därur
erhålla vanadinoxid eller järnvanadat, varpå dessa reduceras med kol eller underkastas
termitförfarandet. Om man utgår från oxiden är behandlingen densamma, som då man
framställer ferrovolfram med kol som reduktionsmedel. Vid behandlingen av patronit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
