Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Mekanisk provning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK PROVNING. PÅKÄNNINGAR VID MASKINDELAR. 849
MEKANISK PROVNING.
Olika slag av påkänningar vid maskindelar. Då yttre krafter, t. ex. en belastning,
verka på ett föremål, förändrar föremålet under kraftens inverkan sin form. Denna
formförändring är beroende av kraftens storlek och angreppssätt. Vid
formförändringen uppstår i materialet en påkänning eller spänning, som motverkar
formförändringen och strävar att återställa den ursprungliga formen. Den verkande yttre kraften
hänföres ofta till det påverkade föremålets dimensioner. Om t. ex. en belastning av 4
kg anbringas på en yta, vars storlek är 2 cm2, säges ytan vara utsatt för en
tryckpå-känning av 4/2 = 2 kg/cm2.
Låtom oss nu tänka oss, att det gäller att utvälja lämpligt material för en viss
maskindel. Det är då nödvändigt att först studera maskindelens arbetssätt och utröna
de olika slag av påkänningar, för vilka maskindelen vid drift kan väntas bliva utsatt.
Ha vi först noggrant tagit reda på dessa förhållanden, då veta vi också, vilka fordringar
vi måste ställa på materialet till maskindelen. Vi kunna då även bedöma, vilka prov
som materialet måste fylla för att vara lämpligt för ändamålet. Såsom exempel på detta
betraktelsesätt må anföras en järn vägs vagnsaxel. Axeln uppbär vagns vikten och
undergår vid vagnens gång en upprepad böjning, s. k. roterande böjning. Då hjulen gå över
en skenskarv erhåller axeln ett Htet slag. De regelbundet återkommande smällarna
från dessa små slag torde vi nog aHa erinra oss från järnvägsresor. Vid gång över växlar
och spårkorsningar bli slagen ofta något hårdare. Alla dessa böjnings- och
slagpåkän-ningar äro normala för axelns användningsändamål och måste kunna driftsäkert
uthärdas av axeln. Detta gäller naturligtvis dock blott, om banan är underhållen med
rimlig omsorg. Av en eller annan tillfällig anledning kan emeHertid någon sättning
eller dylikt hava uppstått, varigenom slaget vid en skenskarv blir betydligt större än
normalt. Likaledes kan till följd av olyckshändelse något föremål hava blivit liggande
över eller vid spåren, varigenom ett mycket stort slag uppkommer. Att axeln skall
kunna tåla dessa senare slag av påkänningar vore orimligt att fordra, allrahelst som
ju intet är på förhand känt rörande dessa påkänningars storlek.
Av det anförda exemplet framgår, att påkänningarna på maskindelar vid praktisk
drift kunna uppdelas i två huvudgrupper, nämligen sådana påkänningar, som äro
avsedda och normala för arbetsändamålet och till följd därav ständigt eller ofta förekomma,
samt abnorma påkänningar, uppkommande vanligen till följd av olyckshändelse och
sålunda omöjliga att på förhand beräkna, samt även sällan förekommande.
De för maskindelar normala påkänningarna eller arbetspåkänningarna kunna
schematiskt uppdelas i följande grupper:
a) konstanta (eller sällan växlande) statiska påkänningar, som framkallas av på
maskindelen verkande kraft eHer belastning,
b) ofta växlande statiska påkänningar och accelerationspåkänningar,
c) ofta upprepade slagpåkänningar (dynamiska påkänningar, vibrationspåkänningar
av hten storleksordning).
Ofta upprepade påkänningar av växlande storlek och riktning kallas vanligen
för utmattningspåkänningar. I det anförda exemplet med järnvägsvagnsaxeln äro de
ständigt upprepade böjningarna och de små slagen vid skenskarvarna vad man menar
med utmattningspåkänningar.
54—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
