Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Mekanisk provning - Konstanta (eller sällan växlande) statiska påkänningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK PROVNING. KONSTANTA STATISKA PÅKÄNNINGAR.
865
3 kalkspat
4 flusspat
5 apatit
6 fältspat
7 kvarts
8 topas
9 korund
10 diamant
vanligt fönsterglas hårdhet mellan 5 och 6.
ritsa glas
skära glas
Fig. 815. Johan August Brinell.
I denna skala repar varje efterföljande ämne alla de föregående. Diamant är
sålunda hårdast, talk mjukast. Övriga ämnen kunna inordnas mellan numren i denna
skala genom att man successivt ritsar dem med de i skalan angivna ämnena. Denna
framför allt av mineralogerna använda hårdhetsskala torde vara den äldsta av de i
bruk varande metoderna för bestämning av hårdheten.
För hårdhetsprov på metaller har Martens utarbetat en i princip liknande metod.
En diamant med viss toppvinkel får under viss belastning repa i en polerad yta av
metallen. Som hårdhetstal angives den belastning i gram, som giver ritsen en bredd lika
med O.oi mm. Resultatet överensstämmer väl med Mohs skala, men metoden har
erhållit ringa praktisk användning.
Den mest använda metoden för mätning av metallers hårdhet är den av svensken
Johan August Brinell utarbetade kulprovningsmetoden.
Brinell var bondson från Bringeltofta i Jönköpings län. Först vid femton års ålder
fick han börja tillfredsställa sin lust för studier och genomgick därefter fem klasser i
läroverk samt Borås tekniska skola. Efter några
kortvariga anställningar vid olika verkstäder kom
han därpå som ingenjör till Lesjöfors bruk; här
väcktes hans slumrande forskarinstinkter till liv
och ett brinnande intresse för allt som rörde
järnet och dess framställning. Från Lesjöfors
kallades han till platsen som överingenjör vid Fagersta
bruk och hade därmed fått ett vidsträcktare
arbetsfält. Vid Fagersta bruk stannade han i 21 år,
tills han 1903 kallades till Jernkontorets då
nyinrättade överingenjörsbefattning. Såsom
överingenjör vid Jernkontoret verkade Brinell till 1914 och
drog sig då vid fyllda 65 års ålder tillbaka till
privatlivet, utan att dock upphöra med sina
forskningar. Han avled år 1925. Brinells forskningar hava gjort honom till en av vårt lands
mest frejdade söner och talrika utmärkelser hava kommit honom till del såväl inom
vårt eget land som från utlandet.
Redan under anställningen vid Lesjöfors gjorde han i samband med
stållinefabri-kationen viktiga rön rörande stålets värmebehandling och efter anställningen vid
Fagersta lyckades han snart konstatera åtskilliga dittills obeaktade fenomen vid ståls
upphettning, avsvalning och härdning. En sammanfattning av dessa undersökningar
publicerade han år 1885 i Jernkontorets Annaler under titeln »Om ståls
texturförändringar under uppvärmning och avkylning».
Vid hans fortsatta vittomfattande undersökningar rörande järns och ståls
håll-fasthetsegenskaper och den inverkan olika sammansättning och värmebehandling
55—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
