Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Järn-kollegeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLOGRAFISK provning, järn-kollegeringar.
909
mot troostit, sorbit och perlit. Dylik återupphettning av härdat stål kallas anlöpning.
Vid ringa anlöpning, till c:a 100°, synes emellertid en viss hårdhetsökning inträda,
möjligen beroende på att austenit, som vid avkylningen fixerats, vid denna upphettning
övergår till martensit.
Redan vid upphettning till c:a 150° börjar emellertid hårdheten något minskas.
Upp till c:a 300° anlöpningstemperatur bibehålies emellertid en relativt hög hårdhet
men ökas segheten. Sådan anlöpning användes för verktygsstål och avser att borttaga
huvuddelen av de vid härdningen uppkomna spänningarna utan att avsevärt minska
hårdheten.
Stegras anlöpningstemperaturen över 250 å 300° övergår martensiten i allt större
grad till sorbit, varvid stålets hårdhet avtar och segheten hastigt ökas. Vid anlöpning
av vattenhärdat stål till 400—600° erhålles ungefär motsvarande struktur, som den vid
onbart oljehärdning uppkomna. Vid upphettning till 600—700° utskiljes cementiten
fullständigt och samlar sig som små korn i en grundmassa av ferrit, varvid den förut
omnämnda strukturformen kornig perlit, fig. 850, erhålles.
Mätes materialets hårdhet enligt Brinells metod medelst intryckning av en härdad
stålkula, finner man, att vattenhärdat stål med en av martensit bestående struktur
har ett hårdhetstal över 700 kg/mm2, medan ett mjukglödgat verktygsstål har ett
hårdhetstal omkring 200 kg/mm2 och samma mjukhet erhålles hos det härdade materialet
■efter tillräckligt långvarig anlöpning till c:a 700°.
Inom det för anlöpning av verktygsstål viktiga temperaturområdet c:a 200—300°
kan temperaturen tillnärmelsevis bedömas med ledning av anlöpningsfärgen. Finputsas
en yta på ett härdat stålstycke och uppvärmes därpå detsamma fritt i luft, blir den
polerade ytan färgad, och ytans färg förändras, allteftersom anlöpningstemperaturen stiger.
Nedanstående tabell angiver anlöpningsfärgerna och motsvarande anlöpningstemperatur.
Anlöpningsfärg Anlöpningstemperatur, °C
Ljusgul.....................................220
gulbrun.....................................250
kopparfärg................................. 265
violett.....................................285
ljusblå.....................................310
grå.........................................330
Anlöpningsfärgerna bero, såsom Arrhenius visat, på uppkomsten av ett tunt
oxidskikt på stålets finputsade yta, vilket vid stigande upphettning tillväxer i tjocklek.
Färgningen är ett interferensfenomen på samma sätt som de vid såpbubblor observerade
färgerna, och färgen växlar därför, då oxidskiktets tjocklek vid ökad upphettning
tillväxer. Härav följer även att anlöpningsfärgen är i viss mån beroende av
upphettningens varaktighet.
Vid stål, som visar hög motståndskraft mot oxidation, såsom t. ex. det längre fram
beskrivna rosthärdiga stålet, gäller därför icke ovan angivna färgskala, utan denna
blir förskjuten, så att mot en viss anlöpningsfärg svarar en avsevärt högre temperatur
än ovanstående för vanligt kolstål angivna.
För ändamål, som kräva ett noggrant innehållande av viss anlöpningstemperatur,
och vid tillverkningar, där stor jämnhet i resultaten är erforderlig, begagnar man därför
vid anlöpningen oljebad eller metallbad och dylikt, vilkas temperatur noga kan
kontrolleras. I en del fall användes en oljas flampunkt som mått på anlöpningstempe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
