Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Järn-kollegeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLOGRAFISK PROVNING. JÄRN-KOLLEGERINGAR.
915
får därvid en struktur bestående av ferrit och perlit jämte i denna massa fördelade
gra-fitfjäll. Gjutjärnets hållfasthet åstadkommes av ferriten och perliten, samma
beståndsdelar, som bilda det mjuka järnet. Maskingjutgods har i regel 0.5—0.7 % bundet kol.
Grafiten verkar minskande på materialets hållfasthet, ty den har själv mycket
ringa hållfasthet och då den därtill förekommer i form av tunna skivor inses, att den
måste minska materialets sammanhållning och formförändringsförmåga och desto
mera ju grövre grafitfjällen utbildats. Det är sålunda det kemiskt bundna kolet,
som bestämmer hållfasthetsegenskaperna; grafiten är ur hållfasthetssynpunkt en
onyttig, ja skadlig beståndsdel. Såsom förut nämnts har grafiten emellertid sin stcra betydelse
däri, att järnet vid grafitutskilj ningen sväller och sålunda väl fyller formarna.
Såsom nyare undersökningar synas hava visat, beror den större eller mindre
grafitutskilj ningen förutom av järnets sammansättning, framför allt kiselhalt, och
av-svalningshastigheten, även av den maximitemperatur, till vilken järnet upphettats i
kupolugnen. Avsvalningshastigheten påverkas av gjuttemperaturen samt av
gjut-ningssättet och det gjutna föremålets dimensioner. Ett stort föremål stelnar
långsammare än ett mindre, och i sandform med dennas relativt dåliga värmeledningsförmåga
blir avkylningshastigheten mindre än i en form av metall (kokill). Till följd därav kan
vid lämplig sammansättning ett järn som stelnar i sandform bliva grått, medan samma
järn vid gjutning i metallform blir vitt på grund av den i senare fallet större
avkylningshastigheten.
Då det smälta järnet gjutes i formen stelnar det först å formens väggar, medan inuti
ännu finnes flytande metall. Vid avsvalning sammandrar sig metallen. På grund av att
ytan stelnat kan ofta ej mera smält metall tillföras. Härigenom komma lätt hålrum att
uppstå på de ställen inuti föremålet, där stelning sist ägt rum, alltså företrädesvis i
närheten av sådana ställen, där olika konstruktionsdelar sammanstöta eller där
dimensionerna äro större än på andra ställen. Genom lämplig placering av ingöt m. fl. medel
söker man vid gjutningen skydda sig häremot, framför allt måste dock hänsyn härtill
tagas redan vid konstruktionen av en maskindel. Exempel på dylika vid gjutning
farliga ställen äro föreningspunkterna mellan ekrar och ring vid ett hjul.
Genom ojämn avkylning av gjutna föremål kunna dessutom för desamma farliga
spänningar uppkomma, varav bristning kan förorsakas. Vid hjul avkylas t. ex. de tunna
ekrarna hastigare än hjulringen och navet. Ofta använder man på grund härav ekrar
av smidesjärn, vilka ingjutas i navet och ringen. Härvid uppnås samtidigt fördelen
av större hållfasthet vid mindre vikt av hjulet. Exempel härpå äro hjulen vid en del
skördemaskiner.
Gjutjärnets hållfasthetsegenskaper och provning.
Draghållfasthet. Gjutjärn saknar proportionalitetsgräns och sträckgräns.
Töjnings-diagrammet blir därför en tämligen jämnt böjd kurva ända upp till brottgränsen.
Eftersom kurvan icke inom någon del av sitt förlopp kan betraktas som en rät linje, blir
töj-ningskoefficienten icke konstant utan växer på samma gång som belastningen. I regel
ligger den såväl vid dragning som vid tryck och böjning mellan 1/11000 och 1/6 000.
Vid brott uppträder hos gjutjärn ingen kontraktion och i de flesta fall icke heller
någon mätbar förlängning, beroende på grafitfjällens inverkan. Brottgränsen vid
dragning kan vid vanligt gjutjärn variera mellan 12 och 30 kg/mm2. På senaste tiden har
man emellertid lyckats framställa gjutjärn med en draghållfasthet av ända till 40—60
kg/mm2, s. k. perlitjärn med hög halt av kemiskt bundet kol, upp till 0.90 %, samt små,
jämnt fördelade grafitfjäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
