Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Järn-kollegeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
916 HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
Böjningshållfasthet. Ett vanligt prov på gjutjärn är böjningsprov.
Provstången, som är fyrkantig eller rund, upp ägges därvid med ändarna på två stöd och
belastas på mitten med en långsamt stegrad belastning, tills brott uppstår, varvid
samtidigt stångens nedböjning på mitten uppmätes. Genom ett dylikt prov erhålles de’s
ett värde på järnets hållfasthet mot böjning och dels det arbete, som erfordras för att
åstadkomma brott. Brottarbetet kan därvid tillnärmelsevis erhållas såsom halva
produkten av brottbelastningen och nedböj ningen vid stångens mittpunkt. Såsom exempel
på vanliga fordringar på gjutjärn vid böjningsprov må anföras de tekniska
statsmyndigheternas fordringar för gjutjärn för byggnadsändamål:
Böjningshållfasthet........25 kg/mm2
brottarbete, minst......... 425 kgcm
I regel synes böjningshållfastheten hos gjutjärn vara ungefär lika med 1.8 gånger
samma järns draghållfasthet.
Tryckhållfasthet. Gjutjärnet har avsevärt större hållfasthet mot tryck än
mot dragning, emedan grafitens inverkan vid tryck blir långt mindre skadlig än vid
dragning. Brottgränsen vid tryck ligger i regel vid c:a 70—100 kg/mm2. Hårdhetstalet
enligt Brinell uppgår vanligen till c:a 170—230 kg/mm2 för vanligt grått gjutjärn.
Seghet. Gjutjärn är i jämförelse med smidbart järn mycket sprött och brister
vid slag tvärt av utan synbar formförändring. Segheten mot slag provas ofta genom
att med en hammare slås märken i en skarpkantad del av godset. Kanten skall därvid
stukas men får icke »springa av». Hållfastheten mot slag är emellertid inom olika
gjutjärn mycket olika beroende på den kemiska sammansättningen och på gjutningens
utförande. Hög fosforhalt nedsätter såsom förut framhållits avsevärt hållfastheten mot
slag.
På grund av de varierande hållfasthetsegenskaper, som erhållas för olika gjutjärn,
är det vid leveranser nödvändigt att kontrollera det levererade materialets egenskaper.
För ernående av ett gott gjutgods böra såväl råmaterialet som det färdiga gjutgodset
undersökas medelst kemisk analys och den färdiga produktens hållfasthetsegenskaper
kontrolleras. Hållfasthetsproven utföras på särskilda provstycken, som antingen gjutas
sammanhängande med något av de gjutna föremålen eller gjutas särskilt för ändamålet
samtidigt med föremålet. Det senare är det vanligaste. Provstyckena böra därvid givas
samma medeltjocklek som de gjutna föremålen, så att avkylningshastigheten blir
ungefär densamma som vid dessa. Genom mikroskopisk undersökning av gjutjärn kan
utrönas kolets förekomstsätt som grafit eller cementit samt cementitens förekomstsätt
samt ofta ungefärligt bedömas mängden kemiskt bundet kol. Grafitfjällens större eller
mindre utbildning samt deras fördelning i godset framträder även med stor tydlighet.
Likaså kan genom dylik undersökning påvisas fosfor i form av fosfid, Fe3P, och av denna
samt järn och järnkarbid bildat lättsmält eutektikum. Fosfor segrar lätt och lokala
fosforanhopningar kunna genom mikroskopisk undersökning påvisas. I regel utföras på
gjutjärn endast dragprov och böjningsprov, stundom dock även slagprov och
hårdhetsprov enligt Brinell.
Kokillhärdat gjutgods. Vid diskussionen av tackjärnets olika brottutseende och
därav följande klassificering i grått och vitt tackjärn framhölls, att
avkylningshastigheten jämte sammansättningen har ett avgörande inflytande på olets förekomstsätt.
Ytan på en tacka svalnar hastigare än det inre och kan därför vid lämplig
sammansätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
