Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Järn-kollegeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
918
HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
bortfärskas ur järnet. Samtidigt med avkolningsprocessen sker i viss mån den ovan
omnämnda sönderdelningen av cementiten i rent järn (ferrit) och temperkol. Som
slutresultat erhålles därvid ett material med nästan kolfritt ytskikt och ett kärnskikt, vars
struktur består av ferrit och temperkol. Har avkolningen försiggått vid relativt låg
temperatur, så att sönderdelningen av cementiten försvårats, och drivits så långt, att
även kärnskiktet fått låg kolhalt, blir brottet ljust ända igenom. Detta brukar vara
fallet vid tunnare delar, medan vid grövre delar temperkol utskilts i kärnpartiet.
Vid aducering enligt black heartmetoden eftersträvas huvudsakligen en
sönderdel-ning av cementiten under bildning av temperkol. Enligt denna metod är det därför icke
nödvändigt att använda inpackning, och ifall dylik användes är det icke nödvändigt att
använda oxidrika ämnen, utan därför kan användas något eldbeständigt material vilket
som helst i lämplig krossning. Ofta användes dock även vid denna process kvartssand,
glödspån eller dylikt som inpackningsmedel. Aduceringen försiggår vid hög temperatur,
800—950 å 1 000°, emedan cementitsönderdelningen försiggår desto raskare ju högre
glödgningstemperatur som användes. Upphettningen vid maximitemperaturen är
vanligen 24—60 timmar. Om aduceringen vid 925° kräver en tid av 25 timmar vid högsta
temperaturen, beräknas en tid av c:a 80 timmar vara erforderlig, om i stället valts en
glödgningstemperatur av 785°. Vid stora ugnar måste själva upphettningen försiggå
relativt långsamt, så att hela ugnen hinner bliva genomvärm och de yttre partierna
icke bliva överhettade. Såsom exempel på den tid processen kräver, må blott anföras,
att för en mindre ugn upphettningen till 870° krävde en tid av 30 timmar; därefter hölls
ugnen vid denna temperatur under 45 timmar, varefter den fick långsamt svalna ned
till c:a 700° och hölls vid denna temperatur under 35 timmar. Därefter avkyldes till
rumstemperatur på 5 timmar.
Aduceringen fordrar i praktiken för det mesta åtminstone 7 dagar och vid stora
ugnar 12—14 dagar. Avkylningen bör försiggå långsamt särskilt i närheten av den
kritiska temperaturen, helst icke över c:a 50° i timmen.
Gjutjärn för aducering bör hava så låg kolhalt som möjligt, helst under 3 % vid
tunt gods och vid grövre 2.3—2.7 %. Kiselhalten är i regeln 0.4—1 % i omvänt
förhållande till kolhalten och godstjockleken. Järn med alltför låg kiselhalt brännes
emellertid lätt och erbjuder vissa svårigheter vid aduceringen. Vid tunnare gods har man därför
ofta en något högre kiselhalt än den ovan angivna. Manganhalten bör vara så hög, att
allt svavel förekommer bundet såsom mangansulfid, MnS. Svavelhalteh bör i prima
aducergods uppgå till högst 0.1 %. Fosforhalten är vanligen 0.15—0.20 %.
En nödvändig förutsättning för aduceringen är, att det använda gjutjärnet har
stelnat vitt och att alltså ingen grafitutskiljning ägt rum. Grafiten upplöses nämligen
mycket trögt, och diffusion av kolet ut till ytan och bortoxidering såsom enligt den
europeiska metoden kan därför icke äga rum. Även vid aducering enligt black
heartmetoden kvarstå vid dylikt järn grafitfjällen oförändrade och nedsätta materialets
draghållfasthet och formförändringsförmåga.
Aduceringsgods har hållfasthetsegenskaper som ligga mellan gjutjärn och mjukt
smidesjärn. Enligt amerikanska leveransföreskrifter fordras för aducergods en
draghållfasthet av minst 35 kg/mm2 och en tänjbarhet av minst 10 % mätt på 50 mm
mät-längd. Vanligen förefinnes tydlig sträckgräns och även proportionalitetsgräns vid
resp. c:a x/3 och x/8 av brottgränsen. Tryckhållfastheten uppgår till c:a 60 kg/mm2.
Böj-ningshållfastheten överstiger vid väl aducerat gods i regel 45 kg/mm2.
Slaghållfastheten är relativt god. Brinellhårdheten ligger mellan c:a 100 och 150 kg/mm2.
Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
