Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Järn-kollegeringar - Legeringar, innehållande förutom järn och kol, även andra ämnen, specialstål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLOGRAFISK PROVNING. SPECIALSTÅL.
919
som aducergods i ytan i regel består av mjukt järn är hållfastheten mot slitning
jämförelsevis ringa, och detta har medfört, att man måst frångå användandet av dylikt
material för sådana ändamål, där kraftig avnötning äger rum, såsom för vissa slitdelar
till lantbruksmaskiner, där förr aducergods mycket användes.
Legeringar, innehållande förutom järn och kol även andra
ÄMNEN, SPECIALSTÅL.
Järn-kollegeringarna hava i det föregående relativt utförligt behandlats. Även andra
ämnen än kol kunna emellertid avsevärt inverka på järnets egenskaper antingen genom
att förbättra hållfasthetsegenskaperna eller i andra avseenden. För vissa moderna
maskinändamål erfordras ofta material med mycket goda hållfasthetsegenskaper,
framför allt hög proportionalitetsgräns och stor seghet. Vid automobiler, motorer för
flygmaskiner, krigsmaterial m. fl. ändamål strävar man efter att så mycket som möjligt
förbättra hållfasthetsegenskaperna, även om dylikt material betingar ett något högre pris.
Under de senaste årtiondena har därför bedrivits ett intensivt arbete på att utforska
olika tillsatsmetallers inverkan; mycket är därigenom redan uppnått, men mycket återstår
ännu att uppklara. Såsom belysande exempel på genom dylika forskningar uppnådda
resultat må här blott anföras Taylor & Whites upptäckt av snabbstålet omkring år 1900
och upptäckten av det s. k. rostfria eller rosthärdiga stålet något mer än ett årtionde
senare.
De jämte kolet viktigaste tillsatsämnena äro kisel, mangan, krom, nickel och wolfram.
Andra ämnen såsom fosfor och svavel ingå alltid i ringa mängd såsom föroreningar men
kunna ibland avsiktligt i större mängd ingå i materialet för att förläna detsamma vissa
önskvärda egenskaper.
Bestämmande för dylika s. k. specialståls egenskaper äro kolhalten, de speciella
tillsatsämnenas mängd och i synnerhet den värmebehandling materialet undergått.
Tillsatsämnena betinga ett högre pris och specialstålen erfordra större omsorg vid
till verkningen än vanligt kolstål och av dessa skäl är priset vanligen högre än för
kolstål.
För att det dyrare specialstålet skall giva full valuta för merkostnaden, är det
nödvändigt att genom en rationellt och omsorgsfullt utförd värmebehandling förläna
materialet så goda hållfasthetsegenskaper som möjligt. Allt efter användningsändamålet
och stålets beskaffenhet blir denna värmebehandling olika; för maskinändamål erfordras
i regel en seghärdning genom oljehärdning med eller utan anlöpning, så att en sorbitisk
struktur erhålles. Användandet av specialstål utan att låta materialet undergå
ändamålsenlig värmebehandling är meningslöst, emedan i sådant fall som regel ett kolstål,
som är billigare, kan göra samma tjänst.
F. Sandelin har i Jernkontorets Annaler 1911 »Specialstål för
konstruktionsända-mål» givit en refererande sammanställning av specialstål och deras egenskaper. Även
om utvecklingen på detta område sedan dess gått avsevärt framåt innehåller detta
arbete fortfarande mycket av intresse.
Järn-kisellegeriugar. Kisel är till ganska hög halt, c:a 18 %, löslig i järn vid vanlig
temperatur. Vid ännu högre kiselhalt bildar kisel med järn vissa kemiska föreningar.
Tillsats av kisel nedsätter järnets kolupptagningsförmåga ungefär med 0.3 % för varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
