Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kalk, cement och gips. Konststen. Av Åke Esbjörnsson - Kalk - Kalkbränning - Jordbrukskalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALK. JORDBRUKSKALK. 9
De i Europa vanligaste kalkbränningsugnarna äro schaktugnar och till mindre del
även ringugnar. I Sverige brännes dock en avsevärd mängd kalk i fältugnar. En
bild av kalkbränningens omfattning lämnas av omstående tabell I.
Jordbruks kalk.
För ett växtlivs utveckling fordras, att jorden innehåller alla för växten
nödvändiga näringsämnen. Ett av dessa är kalcium, som förekommer i all åkerjord i form av
karbonat, fosfat, sulfat o. a. organiska salter samt som beståndsdel i ler- och
mulläm-nena. Förekomsten täcker vanligen växtens näringsbehov, men för ett gynnsamt
växtliv är tillförseln av kalk ofta nödvändig. Kalken verkar nämligen i jordförbättrande
syfte samt bidrager till en del kemiska, mikrobiologiska och fysikaliska förlopp. Detta
får ses i samband med i marken alltid förefintligt vatten, s. k. markvätska, vars
närvaro är nödvändig för att växterna skola kunna upptaga näringsämnena med sina
rötter. Markvätskan kan hava sur, neutral eller basisk reaktion, vilket beror på halten
av vätejoner H och är av avgörande betydelse för växtlivet. Flertalet växter föredraga
alkalisk reaktion, dock i olika grad. Det är därför av vikt att bekvämt kunna
bestämma reaktionsgraden, och den elektrometriska metoden för mätning av antalet
hydroxyl-joner lämnar ett siffermässigt värde på reaktionens styrka. Absolut rent vatten är
neutralt och håller omkring O.ooo ooo 1 gr vätejoner pr liter. Då detta tal är obekvämt
att handhava, har man efter dansken Sörensen infört beteckningen för den negativa,
logaritmen för vätejonnormaliteten, pH = 7 för neutral reaktion, samt på basis härav
uppgjort en skala från pH O.o till pH 14.o, där värden under 7 beteckna sur och över
7 basisk reaktion. Reaktionstalet för svenska fastmarksjordar ligger mellan pH 5 och
8 och för det övervägande antalet mellan pH 5.5 och 7.
Detta reaktionsvärde benämnes jordens aktuella surhetsgrad, och man har i
jordens kalkning det viktigaste medlet för ett reglerande ingripande härav. Emellertid
äger jorden en viss reaktionsbeständighet, beroende på innehav av vissa ämnen, kallade
buffertämnen, som medverka till att reaktionsvärdet icke förändras proportionellt mot
en viss tillsats av syra eller bas. Detta värde kallas jordens potentiella surhetsgrad
och bestämmes genom titrering.
Omfattande vetenskapliga försök hava gjorts för utrönandet av markreaktionens.
inverkan på växtligheten, bl. a. av Arrhenius, Hj. von Feilitzen samt av G.
Sundelius-och O. Franck vid Centralanstaltens jordbruksavdelning. Det har fastställts, att
mi-nimireaktionstalet för fastmarksjordar är pH 6 (för skånska slättbygden pH 6.5), under
vilket värde kalkning bör ske.
Kalken verkar för frigörandet av kali, för fosforsyrans lättare upptagbarhet och för
neutraliserandet av vissa gifter i jorden — fri svavelsyra, vissa svavelsalter och
aluminiumföreningar, som särskilt förekomma på nyodlingar. Den mängd övervägande
nyttiga bakterier, som finnas i jorden och som påskynda de organiska ämnenas
för-multning och befrämja nitrifikationen, gynnas av kalken, under det att mögelsvampar,
lägre alger och protozoer, som leva på dessa bakterier, missgynnas av kalken. Till
kalkens fysikaliska verkningar kan hänföras en luckring av jorden, ökning av
markens-vattenhållande förmåga (mindre utlakning), ökad genomtränglighet för styvare jordar,
påskyndandet av lerjordens kapillära ledning och minskning av vattenavdunstningen.
Förekomsten av vissa växter i större mängder, såsom rödsyra, styvmorsviol, präst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
