Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegel- och lergodsindustri. Av Moje Bergström - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
TEGEL- OCH LERGODSINDUSTRI.
som då var i spansk besittning. Den främste keramikern i det medeltida Italien var
Luca della Robbia, död 1481, vilken avsevärt förbättrade såväl den vita som färgade
glasyren samt utförde såväl skulpturer som målningar i fajans av högt konstnärligt värde.
De förnämsta tillverkningarna av den italienska majolikan utfördes dock först under
1500-talet.
Det äkta kinesiska porslinet var vid denna tid känt i Europa, men det kunde icke
göras efter. Först år 1709 framställdes det första gången i Sachsen av J. F. Böttger
och ställde då småningom det glaserade lergodset i skuggan.
Användningen av tegel som byggnadsmaterial hade också genom romarna spritt
sig till de norra och västra delarna av Europa men fick icke någon större användning
förrän långt senare i samband med kristendomens spridning, då teglet fick användning
som material till kyrkobyggnader. Metoderna voro fortfarande mycket primitiva, så att
leran arbetades för hand eller med fotterna och formningen skedde för hand.
Sverige. Att bränning av lera även varit känd i Sverige på ett mycket tidigt stadium,
redan ett par tusen år f. Kr., visa fynd av skätvor från brända lerkärl från stenåldern.
Dessa äldsta fynd visa en primitiv ornamentik med geometriska mönster och utan någon
glasyr. Även från brons- och järnåldern påträffas i gravhögar lerkärl av enkel
beskaffenhet. Här som annorstädes har behovet av lergods för hushållskärl gjort sig gällande långt
tidigare än behovet av tegel som byggnadsmaterial. För de äldsta primitiva byggnaderna
var det liksom hos de gamla egypterna tillräckligt att forma och soltorka leran, d. v. s.
bygga av råtegel, och denna primitiva byggnadsmetod har i viss mån fortlevat intill
våra dagar. Åtminstone för ett tiotal år sedan fanns ännu i rätt stort antal bostadshus
uppförda av råtegel i avlägsna delar av Norrland. Under 1800-talet voro dylika hus
ävensom byggnader av mellan träformar stampad lera med inblandning av halm relativt
vanliga.
Det var även i Sverige i samband med kyrkobyggande, som bränning av murtegel
började införas, och vår äldsta tegelbyggnad torde vara Gumlösa kyrka i Skåne, färdig
år 1191. Genom införandet av den gotiska byggnadsstilen under 1100-talet erhöll teglet
ökad betydelse, särskilt genom dess lämplighet för slagning av valv. Ofta användes
teglet omväxlande med natursten i en och samma byggnad. Under senare medeltiden
blev i Sverige liksom i det övriga Europa teglet det förhärskande materialet vid byggandet
av kyrkor, kloster, slott och förnämligare stadsbyggnadef. De äldsta tegelbyggnaderna i
Mälartrakterna äro domkyrkorna i Strängnäs och Västerås, vilka påbörjades i början av
1200-talet, samt Uppsala domkyrka, som påbörjades 1270.
Tillverkningsmetoderna för tegel voro ända in på 1700-talet de mest primitiva,
i det att bearbetningen av leran skedde för hand. Bränningen skedde utan några ugnar,
s. k. fältbränning, varvid råteglet staplades med kanaler för bränningen. Yttersidorna
täcktes med råtegel, vilkas fogar igenslammades med lera. Bränningen blir efter denna
primitiva metod givetvis mycket ojämn men har dock använts intill våra dagar. (Så
sent som 1917 såg förf, den tillämpad i en norrländsk skogsbygd.)
På 1700-talet infördes av Kristoffer Polhem en förbättrad tillverkningsteknik,
i det han konstruerade mekaniska hjälpmedel för lerans ältning samt välvda ugnar för
bränningen. Han gav även anvisningar för teglets sammansättning och nämner t. ex.
om magringsmedel att »sågspån i leret är också gott», vilket visar, att det nu populära
sågspånsteglet är en gammal uppfinning. I andra länder hade även förbättrade
ugns-konstruktioner börjat användas, men först i mitten av 1800-talet tillkom de s. k.
ringug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
