Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Glastillverkningens historiska utveckling - Glasindustriens utveckling från äldsta tider till nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLASTILLVERKNINGENS HISTORISKA UTVECKLING.
163
anses vara förfärdigad omkring år 200 e. Kr. i Alexandria. Den benämnes Portlandsvasen
och framhålles som ett typiskt bevis för att glastillverkningen under den alexandrinska
perioden måste stått för sin tid mycket högt.
Fig. 164. Portlandsvasen.
Den romerska perioden. I och med att Egypten erövrades av det romerska
riket blev beröringen mellan Alexandria och Rom mera livlig. Man nöjde sig icke
med att från Alexandria importera en mängd glasvaror,
utan man importerade även glasarbetare samt
fabrikationen själv. Den romerska perioden av glasfabrikationens
utveckling — d. v. s. de närmaste århundradena e. Kr.
— kännetecknas också av ett starkt uppsving. Av stor
betydelse blev, att den romerska glasindustrin upptog
tillverkning av såväl hushållsglas som fönsterglas. En
stor glasindustri uppstod icke blott i själva den dåtida
världsstaden Rom utan även däromkring. Man började
t. o. m. uppföra verkligt fabriksmässiga glashyttor och
anlade i samband därmed förädlingsverk för att
utsmycka det tillverkade råglaset. Från glasfabrikationen
under den romerska perioden finnas rätt detaljerade
meddelanden och många bevarade glasföremål, vadan
man kan bilda sig ett gott begrepp om dess art. Man
förstod bl. a. att åstadkomma helt färglöst, tämligen gott
glas, ehuru detta blev för dyrbart för att vinna någon
större avsättning. Det enkla, billigare glaset var säkerligen av ganska underhaltig
kvalitet. Glasugnar funnos, ehuru av enklare konstruktion, glasblåsarpipan var helt
införd, och den rundgående slipstenen var väl känd. Detta vittnar om, att glasindustrin
under den romerska perioden började allt mer och mer glida in på och utveckla sig
till en mera fabriksmässig industri.
Den bysantinska perioden. Från omkring år 300 e. Kr. inträdde en tillbakagång
i den romerska glasindustrin, och efter det västromerska rikets fall övertog Bysans
(Istanbul) Roms ledande ställning. Under ungefär ett halvt årtusende blev nu Bysans
glasindustrins huvudsäte, och dit strömmade glasarbetare och glaskonstnärer från många
håll: Egypten, Syrien, Grekland och kanske icke minst från det förutvarande västromerska
riket. Glas från denna period gingo i Europa tämligen allmänt under benämning
»Da-maskusglas». Tekniskt sett torde den bysantinska glasindustrin hava stått på ungefär
samma ståndpunkt som den västromerska, och det är huvudsakligast i det konstmässiga
prydandet av glasföremålen som den bysantinska perioden intager någon särställning.
Deu venetianska perioden. Med det bysantinska rikets förfall förlorade även
glasindustrin där sin betydelse. Det uppgives, att en stor del av de förnämsta glasarbetarna
så småningom flyttade över till Venedig, där en växande glasindustri uppstått, som
omkring år 1250 började intaga en hög ståndpunkt. Liksom förut i Rom och Bysans
utvecklade sig nu i Venedig glasindustrin synnerligen hastigt och tog en sådan omfattning,
att flera förordningar utfärdades för att närmare reglera såväl industrin själv som dess
förhållande till staden m. m. De många glashyttorna, den besvärande röken från dem
och eldfaran tvungo slutligen till kraftåtgärder, och år 1289 utfärdades en förordning om
förbud för glastillverkning inne i staden. All glasindustri förlädes därefter till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
