Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Alkalimetallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLER OCH DERAS FÖRENINGAR. ALKALIMETALLERNA.
341
klor efter klorblekning av textilvaror och pappersmassa samt inom fotografien som
fixer-salt på grund av sin förmåga att bringa klor-, brom- och jodsilver i lösning.
Natriumnitratet (NaNO3, natronsalpeter) utgör i mindre ren form det viktiga
kväve-gödselmedlet chilesalpeter, av stor betydelse både för åkerbruket och framställningen av
salpetersyra, fastän den numera har att utstå en svår konkurrens från luftkväveindustriens
produkter. Natriumnitrit (NaNO2), vilket erhålles ur natriumnitratet genom upphettning
med eller utan närvaro av reduktionsmedel, är ett mycket viktigt råämne för stora delar
av anilinfärgindustrien (azofärgämnen).
Natriumkarbonat, soda (Na2CO3), och bikarbonat (NaHCO3) äro båda viktiga
storindustriella produkter och välkända representanter för det dagliga livets kemi. Cyaniden
(NaCN) användes i ökad utsträckning i stället för kaliumsaltet (huvudsakligen inom
galvanoplastiken) på grund av större löslighet och högre cyanhalt, medan silikatet
är den välkända artikeln natriumvattenglas, av betydelse för äggkonservering,
framställning av konststen och till många andra ändamål. Fosfaten slutligen äro av medicinsk
betydelse. Dessutom finner ett mycket stort antal natriumsalter av andra syror
mångfaldig användning. En del av dessa salter kommer att omnämnas i samband med de övriga
däri ingående grundämnena.
Kalium. Kaliumsalterna likna i stort sett natriumsalterna och utmärka sig genom
sin löslighet i vatten men äro i en del fall avgjort olika motsvarande natriumföreningar.
Inom medicinen gäller exempelvis en påtaglig skillnad i fysiologiska verkningar, vilka
åtminstone delvis kunna förklaras därigenom, att kalium är ett svagt radioaktivt
grundämne. I analytiskt avseende utmärker sig kalium genom den violetta färg, den meddelar
en icke lysande gaslåga, medan natriumlågan är intensivt gul, samt genom förefintligheten
av några svårlösliga salter, såsom det sura tartratet, vinsten, surt vinsyrat kali, och
kalium-platinakloriden.
Liksom i fråga om natriumsalterna är ett stort antal kaliumföreningar produkter
resp, utgångsmaterial inom olika grenar av den kemiska storindustrien. Detta gäller
exempelvis hydratet, (kaustikt kali, kaustik pottaska), karbonatet (pottaska), nitratet
(salpeter, kalisalpeter), kloratet samt i något mindre grad permanganatet
(övermangan-syrat kali, se mangan), bikromatet (surt kromsyrat kali, se krom), ferrocyaniden (gult
blodlutsalt, se art. järn) och jodiden. Sin största betydelse för vår kultur ha emellertid
kalisalterna ej i form av tekniskt eller kemiskt rena kemikalier, utan i relativt rått
tillstånd, vari de i oerhörda mängder användas som jordförbättringsmedel. All åkerjord
innehåller som förvittringsprodukt av fältspat och andra silikater små mängder av
lösliga kaliumsalter, vilka jämte fosfater och kväveföreningar äro oundgängliga
mine-raliska näringsämnen för växterna — en jord, alldeles fri från kaliumföreningar, är
fullkomligt ofruktbar. Den mest givande källan för kalisalter för jordbrukets och
industriernas behov är kalisaltlagren i Stassfurt c:a 30 km söder om Magdeburg, och några av de
viktigaste råämnena för kaliindustrien äro karnallit, kainit och sylvin (KC1). Kaliums
oxider äro av mindre intresse. Hydratet (kaliumhydroxid KOH) framställdes förr på
enahanda sätt som natriumhydratet genom »kaustisering» av pottaskelösningar med
bränd kalk, vilket var en viktig operation vid såpfabrikerna. Numera fås hydratet genom
elektrolys av kaliumkloridlösningar. Till industriellt bruk försäljes det oftast i form av
koncentrerade lösningar (kalilut), till laboratorieändamål framställes det, liksom
natriumhydratet, i form av stänger, vilka i fuktig luft hastigt taga åt sig vatten och flyta sönder
till en lösning.
Kaliumkloriden (klorkalium, KC1) framställes vid saltgruvorna genom rening ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
