Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Övriga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLER OCH DERAS FÖRENINGAR. TENN, BLY.
359
De tennhaltiga kemikalier, som fått någon teknisk användning, äro relativt fåtaliga.
Viktigast är tennoxidens användning som beståndsdel i emaljer och vit glasyr, såsom
urtavlor till fickur, mjölkglas o. dyl., till polering av glas, marmor och stål samt
användningen av tennsalter dels till galvanisk förtenning, dels som ett av färgeriteknikens
hjälpmedel till fixerande av färger på textilvaror.
Tennet självt är en vätedeplacerande metall, som alltså, om än med någon svårighet,
löses av saltsyra under vätgasutveckling och därvid överföres i tennklorur, SnCl2, av
tvåvärt tenn, vilket salt vid lösningens koncentrering och avkylning utkristalliserar med
två molekyler kristall vatten (tennsalt). Tennkloruren användes ofta i den kemiska
industrien som reduktionsmedel för organiska föreningar inom anilinfabrikationen och dessutom
i färgeritekniken för s. k. etstrycksförfarande, vidare till framställningen av andra
tennföreningar och till förtenning på elektrolytisk väg. Genom tillförande av klor till
tennklorur eller metalliskt tenn erhålles kloriden av fyrvärt tenn SnCl4, tennklorid, vilken
användes som betmedel vid tygtryck och till chargering (tyngning, fyllning) av sidenväv.
Ett dubbelsalt med klorammonium, ammoniumtennklorid, pinksalt (av det engelska
ordet pink = skär, SnCl4 2NH4C1), tjänar samma ändamål men är enklare att handhava.
Vid förbränning av tenn i luft erhålles den vita till gulvita tennoxiden (tennaska
SnO2), vars tekniska användning redan blivit omnämnd. Tennets viktigaste mineral,
kassiterit eller tennsten, utgöres av samma kemiska förening. Tennet bildar även en lägre
oxid (av tvåvärt tenn), tennoxidul eller stannooxid (SnO), vilken kan framställas
urtenn-klorurlösning genom tillsats av pottaska och blandningens uppvärmning. På fyrvärdigt
stadium bildar tennet även en del syror, vilkas salter benämnas stannat. Mest bekant är
metatennsyran, som erhålles genom oxidation av tenn medelst salpetersyra. Av
tennsyrornas salter är endast natriumortostannatet (Na2SnO3 3 H2O, preparersalt) av vikt.
I stort framställes denna förening ur tennsten genom smältning med natriumhydroxid
eller soda. Saltet användes till betning av linne och bomullsväv, innan dessa färgas med
anilinf ärgämnen.
Med svavel bildar tennet två föreningar, tennsulfur (SnS), vilken saknar praktiskt
värde, och tennsulfid (SnS2). Den senare framställes genom direkt uppvärmning av tenn
och svavel under tillsats av något värmeabsorberande ämne, oftast nyttjas till detta
ändamål salmiak och kvicksilver. Preparatet är ett vackert gult, kristalliniskt pulver,
mussiv-guld eller tennbrons, och användes trots ett relativt högt pris till bronsering av ramar o.
dyl., då det är okänsligt för de små svavelvätemängder, som lätt angripa metallbronserna,
och därigenom synnerligen beständigt.
Bly. Bly förekommer huvudsakligen i förening med svavel (PbS, mineralet
blyglans), i Sverige i Sala silvergruva såsom silverhaltig blyglans och dessutom i de flesta
europeiska och utomeuropeiska länder. Metallen liksom många av dess föreningar, i
synnerhet färgämnet blyvitt, basiskt blykarbonat, ha varit kända sedan de äldsta tider.
Ur blyglansen framställes metallen, vilken är grundläggande för alla industrier, som
syssla med blyföreningar av olika slag, genom röstning och reduktion.
Bly är liksom koppar och kvicksilver en icke vätedeplacerande metall, som alltså
lämnas oberörd av saltsyra och svavelsyra men av salpetersyra oxideras och löses till
blynitrat.
Den övervägande mängden bly användes i metalliskt tillstånd till framställning av
blyplåt, blyrör, stilmetall för tryckerier, till lödning av bleckkärl och andra metallföremål
och som elektrodmaterial i blyackumulatorer. Dessutom förbrukas stora kvantiteter bly till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
