Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Övriga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
KEMIKALIER OCH LÄKEMEDEL.
produktionen av talrika färgstofter, såsom blyvitt, blymönja, neapelgult, kromgult,
krom-rött ock kromgrönt (se art. färg och fernissa), samt till sickativ för oljemåleriet och
fernissfabrikationen. Övriga blyhaltiga kemikalier av betydelse äro främst oxiden,
acetatet och nitratet.
Blyoxiden (blyglete, silverglitt, PbO) framställes dels genom blyets oxidation i luft,
dels genom upphettning av blyvitt, varvid kolsyra och vattenånga avgå. Båda dessa
metoder äro av stor betydelse inom fabrikationen av blymönja, där blyoxiden är en viktig
mellanprodukt. Till övriga ändamål kunna nämnas blyoxidens användning inom
glasfabrikationen (vid framställning av s. k. blyglas), till framställning av emalj och
glas-mästarekitt (en blandning av blyoxid och glycerin) samt inom medicinen och de
farma-ceutiska industrierna till beredning av plåster, salvor, blyättika och blyvatten.
Blyacetat [blysocker, (CH3COO)2Pb] är ett färglöst, kristalliserande, vattenlösligt
salt av söt smak och har varit känt redan av de gamla alkemisterna. Det framställes
fa-briksmässigt genom upplösning av bly oxid eller blyvitt i ättiksyra. Vattenlösningen av
blysocker har förmåga att i värme lösa blyoxid, varvid alltefter dennas mängd olika
ba-siska acetater uppkomma. En dylik lösning utgör farmakopéns blyättika, vilken användes
till beredning av blyättiksalva och, genom utspädning med vatten under sprittillsats,
blyvatten. Denna har länge använts som ett utmärkt medel för utvärtes bruk, till omslag,
tvättningar och som ögonvatten, men är på väg att undanträngas av den mindre giftiga
aluminiumsubacetatlösningen (Burows lösning).
Blynitrat [blysalpeter, Pb(NO3)2] är den enda lättlösliga blyföreningen av de vanliga
mineralsyrorna, enär sulfatet och kloriden båda äro svårlösliga i vatten. Det erhålles
genom upplösning av bly, blyoxid eller blyvitt i salpetersyra. Dess användning är rätt
begränsad och inskränker sig till några mindre viktiga tekniska ändamål.
Arsenik, antimon och vismut. Arsenik, antimon och vismut äro tre metaller
hörande till det periodiska systemets femte grupp och alltså i sina syreföreningar högst
femvärdiga. Arsenikens kemi ansluter sig närmast till fosforns, i det att arseniten och
arseniaten äro analogt sammansatta med fosfiten och fosfaten. Antimonet är i sina
föreningar mera utpräglat metalliskt och bildar på trevärdigt stadium antimonsalter, medan
den på femvärdigt stadium bildar syror, vilkas salter benämnas antimonat. Vismut
slutligen är ett rent metalliskt grundämne och uppträder endast trevärdigt i vismutoxid
och en serie vismutsalter.
Föreningarna av alla dessa tre metaller äro giftiga, häftigast verkande äro
arsenikföreningarna, medan vismutsalterna äro minst farliga. För sina medicinska egenskaper
äro föreningar av arsenik, antimon och vismut sedan gammalt uppskattade inom
läkekonsten.
Arsenik förekommer i en del självständiga mineral, vanligast äro svavelföreningarna
realgar (As2S2) och auripigment (As2S3), men utgör också en föga omtyckt följeslagare till
zinkblände, svavelkis och antimonmineral. Vid dessas förarbetande genom röstning
avdunsta stora mängder arsenik i form av arseniksyrlighet (vit arsenik, As2O3), som måste
noggrant frånskiljas på grund av sin stora giftighet. Denna arsenikens giftighet har
medfört en nödvändig begränsning av tillåten arsenikhalt i färgstofter och kemikalier av alla
slag på lagstiftningens väg.
Metallisk arsenik kan framställas genom sublimation av naturligt förekommande
metall, genom reduktion av vit arsenik med kol och på andra sätt. Denna industri är
dock av föga betydenhet, då arseniken som sådan har synnerligen liten användning. Mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
