Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Övriga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLER OCH DERAS FÖRENINGAR. ARSENIK, ANTIMON OCH VISMUT.
361
känd är dess användning som tillsats till bly för framställning av hagel med 0.3 till 1 proc,
arsenik, varigenom blyet lättare formar sig till runda korn.
Arsenikoxid (arseniktrioxid, arseniksyrlighet, vit arsenik, As2O3, bildningssätt jfr
ovan) uppträder vanligen i form av porslinsliknande stycken av stor giftighet, dödlig dos
omkr. 0.1 gr, maximaldos enl. Sv. farmakopén 0.0 05 gr. Akut arsenikförgiftning
kännetecknas av koleraliknande’ symptom. I små mängder verkar arseniken däremot
stimulerande på nervsystemet och ämnesomsättningen och är därigenom en värdefull beståndsdel
i mediciner mot blodbrist, svaga nerver och dålig benbildning (rakitis). Inom
veterinärpraktiken har arseniksyrlighet vidsträckt användning särskilt för hästar. Dessa få
därigenom vackrare hårväxt och åtminstone för tillfället större energi och livlighet. Vidare
må nämnas arseniksyrlighetens användning som tvättmedel i form av s. k. arseniksåpa
i synnerhet i ullproducerande länder, vilket tidigare medfört en ofta riskabel arsenikhalt
i garn och yllevävnader. Inom glasindustrierna användes vit arsenik stundom som
tillsats i glasugnen för homogenisering av glassmältan. Ytterligare en användningsform
finner arseniken inom tandläkekonsten för dödande av tandnerver i blandning med
morfin och kreosot.
Av arseniksyrlighetens salter ha i synnerhet dess vackert grönfärgade kopparsalter
under århundraden varit flitigt använda som färgstofter inom både hantverks- och
konst-närsmåleriet, varifrån de emellertid, dels på grund av sin giftighet, dels även av andra
anledningar, undanträngts av krom- och zinkgrönt, smaragdgrönt och gröna s. k.
substrat-färgstofter (se art. färg och fernissa). Till förgörande av skadeinsekter i trädgårdar och
som giftfärg är emellertid det gamla färgstoftet kejsargrönt fortfarande marknadsvara
inom kemikaliehandeln.
Arsenikpentoxiden (arseniksyrans anhydrid As2Oä) erhålles genom oxidation av vit
arsenik med salpetersyra och produktens befriande från vatten. På grund av sin
oxida-tionsförmåga användes arseniksyran förut ofta vid framställning av anilinfärger, särskilt
fuchsin, vilket därigenom kom att innehålla föroreningar av arsenik, vilka ej kunde
fullständigt avlägsnas genom produkternas rening. Numera är denna användning av
arsenik helt föråldrad, varigenom arsenikförgiftning genom anilinfärger förlorat sin
aktualitet.
Bland arseniksyrans salter förtjänar blyarseniatet omnämnande, vilket på grund av
bekvämare användningssätt är på väg att uttränga kejsargrönt som medel till bekämpande
av skadedjur i trädgårdar. Saltet är i och för sig färglöst men försättes författningsenligt
med 5 procent kromgult för att giva det giftiga ämnet ett mera påfallande utseende och
därigenom förhindra ödesdigra förväxlingar.
Genom den framstående tyske forskaren Ehrlichs rastlösa bemödanden har
medicinen tillförts ett antal ytterst värdefulla organiska arsenikföreningar, främst
neosalvar-sanet, som blivit av utomordentlig betydelse vid bekämpandet av syfilis. Som kontrast
mot Ehrlichs arbeten, vilka numera torde allmänt anses vara till mänsklighetens bästa,
må omnämnas användandet av andra organiska arsenikföreningar, diklormetylarsin och
fenylkakodyloxid, som giftgaser under världskrigets senare skeden.
Antimonet förekommer i naturen på en mångfald olika sätt. Mest bekant är
mineralet spetsglans, vilket efter Constantinus Africanus’ beteckning antimonium (omkr.
1050) givit upphov till namnet antimon. Spetsglansen har på grund av sina medicinska
verkningar varit bekant sedan de allra äldsta tider, vilket bäst bevisas av Basilius
Va-lentinus år 1460 utgivna skrift »de triumpho antimonii», ett av den medicinska kemiens
äldsta och intressantaste dokument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
