Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Färgstofferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 FÄRG OCH FERNISSA.
produktion av koks ock därmed även stenkolst j ära, varvid koksen avser att tjäna som
reduktionsmedel vid järnframställningen. I Sverige, där denna form av
koksframställning är av mindre betydelse, är den förnämsta representanten Oxelösunds järnverk.
Den vid koksframställningen som biprodukt erhållna stenkolstjäran ansågs länge såsom
en skäligen onyttig substans men utgör numera det utgångsmaterial, varpå den före
världskriget uppblomstrande tyska kemiska industrien byggde sitt välstånd. Därjämte
utgör även en serie av den oorganiska kemiska storindustriens alster viktiga
råmaterial vid anilinframställningen, såsom salpetersyra, svavelsyra, saltsyra,
kalium-hydrat, nitrater och nitriter samt många andra, varav framgår, att produktionen av
anilinfärger är hänvisad till samarbete och intressegemenskap med den kemiska
storindustrien i dess helhet. En bild härav ha vi i den stora tyska
industrisammanslutningen »I. G.», Intressegemeinschaft der deutschen Farbenindustrie.
Anilinfärgernas karaktär av organiska, kolhaltiga, kemiska föreningar har gjort det
möjligt, att vid sammanfattande framställningar av anilinfabrikationen följa den
organiska kemiens systematik. Vad som emellertid härvid först är att märka, är den
omständigheten, att endast ett begränsat antal organiska föreningar över huvud taget äro färgade
kroppar och att bland dessa endast de, som med avseende på sin kemiska sammansättning
uppfylla vissa betingelser, samtidigt äro praktiskt användbara som färgämnen.
Sedan tysken Kekulé år 1865 uppställt sin teori för bensolens strukturformel, har
den organiska kemien konsekvent kunnat indelas i två huvudgrupper, de alifatiska
och de aromatiska föreningarna, fastän givetvis även här undantag och gränsfall icke
saknas. För den organiska färgämneskemiens vidkommande bortfaller emellertid allt
intresse för de alifatiska ämnesgrupperna med deras talrika, i övriga avseenden viktiga
representanter — fetter, kolhydrater och äggvitämnen äro alifatiska föreningar —, i det
att samtliga organiska färgämnen av någon betydelse i sin atombyggnad innesluta
samma atomgruppering, som är karakteristisk för de aromatiska ämnenas enklaste
representant, kolvätet b e n s o 1, C6H6.
H
C
HC CH
HC CH
H
Bensols strukturformel enligt Kekulé. De sex kolatomerna bilda tillsammans en ring, vid
vardera kolatomen bindes en väteatom.
Detta kolväte är, liksom de flesta av dess enkla homologer1 och derivat,2 en ofärgad
1 En strukturformel anger icke blott proportionerna mellan de ingående grundämnena, här kol
och väte, utan även det sätt, varpå de olika atomerna binda varandra.
Homologer till bensol, liksom detta kolväte förekommande i stenkolstjärans lättast kokande
delar, uppstå om en eller flera av bensolens väteatomer ersättas med andra kolvätegrupper. Till
dessa höra:
Toluol eller metylbensol, C6H5 • CH3
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
