Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om bränslen. Av Evert Norlin - Flytande bränslen - Fotogen - Solarolja - Tjocka brännöljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYTANDE BRÄNSLEN. SOLAROLJA. TJOCKA BRÄNNOLJOR.
495
kolväten avlägsnas, ty eljest uppstår koksning och kolavsättning i brännarna. För
motorfotogen är en lägre raffineringsgrad tillräcklig.
Fotogen innehåller 85—86 % kol, 14—15 % väte jämte mycket små mängder svavel
och syre och har ett värmevärde av 10 200—10 300 kcal samt specifik vikt 0.8 o—0.82.
Fotogen, avsedd till drift av tändkulemotorer, bör till minst 95 % överdestillera vid
290° C. Som bekant tillåta en del konstruktioner av bensinmotorer drift även med
fotogen, under förutsättning att denna fyller följande fordringar. Till 50° C skall 50 %
destillera över, slutpunkten får ej vara högre än 290° C, och därvid bör minst 96 %
överdestillera. Därjämte bör oktantalet vara högre än 35.
Solarolja.
Solaroljan ( = Brännolja I) användes som regel direkt utan någon raffinering och
lämpar sig särskilt för hastigtgående motorer (Hesselman-, tändkule- och dieselmotorer)
för bussar, traktorer, mindre båtar, järnvägsvagnar och dylikt, vilka motorer hava ett
varvtal omkting 1 000 varv per minut och däröver.
Kolhalten hos solaroljor uppgår till 86.5—87.5 %, vätehalten till 12.o—13.o % och
svavelhalten understiger 1.5 %. Värmevärdet ligger mellan 10 200—10 300 kcal och
specifika vikten 0.85—0.90.
För den praktiska användningen erfordras, att solaroljan skall vara tunnflytande
med flampunkt över 65° C, endast innehålla små halter asfalt, aska och fasta ämnen samt
vid 350° C överdestillera med mera än 85 %.
Utom till motordrift användes solarolja enbart eller blandad med mera tjockflytande
destillationsåterstoder till eldningsolja, mestadels i mindre centralvärmeledningar och för
industriugnar (se eldningsolja nedan).
Tjocka brännoljor.
Tjocka brännoljor (II, III och IV). Brännolja (fuel oil) kan bestå av toppad
bergolja (d. v. s. bergolja, varifrån bensin eller bensin och fotogen avdestillerats) eller av
destillationsåterstod, i båda fallen från naften- eller blandbasoljor. Vanligen äro
brännoljor blandningar av toppade råoljor och destillationsåterstoder, emellanåt även med
solarolja. För motorändamål uppdelar man brännoljorna enligt svenska normer dels
efter tjockflutenhet och dels efter sammansättning i tre typklasser: II, III och IV. Av
dessa är typ II avsedd för mindre, hastigtgående motorer med varvtal underskridande
1 000 varv per minut och utan anordning för bränslets förvärmning. Typ III har samma
användningsområde som II, men förutsätter anordning för brännoljans förvärmning till
c:a 40° C. Typ IV är avsedd för relativt långsamtgående, större motorer med varvtal under
450 varv per minut och med förvärmning av oljan. Följande tabell VIII innehåller en
del av de fordringar, som ställas på dessa motorbrännoljor och även på solarolja (I).
Eldningsolja eller pannbrännolja användes, som namnet anger, till eldning av
ångpannor, industriugnar och till diverse upphettningsändamål. Hos eldningsoljorna kunna
egenskaperna växla betydligt, men i handeln förekomma typer, som till sina egenskaper
närma sig de motorbrännoljor, vilka fylla de fordringar, som äro sammanförda i
tabell VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
