Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Sockerfabrikationen. Av Oskar Magnusson - Kolonialsockertillverkningen - Betsockertillverkningen - Transport, lagring och förberedande behandling av sockerbetorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
SOCKERFABRIKATIONEN.
ning så stor, att hela världsbehovet av socker i det närmaste skulle kunna täckas från
detta håll, såvida inte de betsockerproducerande länderna skyddat sin inhemska
sockerindustri för jordbrukets och handelsbalansens skull samt på senare tider även
för arbetslöshetens skull.
BETSOCKERTILLVERKNINGEN.
Transport, lagring och förberedande behandling av
sockerbetorna.
Från betfälten sker transporten av de i mindre högar samlade betorna med
hästfordon. Ligga odlingsområdena nära fabriken, forslas betorna direkt dit, i annat fall
betjänar man sig av järnvägstransport och någon gång även av transport sjöledes.
Fördenskull förlägges en råsockerfabrik utmed en trafikled av ett eller annat slag.
På senare åren ha även lastautomobiler och traktorer tagits i bruk för
bet-transporten.
Betupptagningen bedrives med stor iver, när den väl kommit i gång, så att den,
om vädret är gynnsamt, avslutas inom en månad. Fabrikernas kapacitet är emellertid
så avpassad, att de skola kunna hållas i gång c:a två månader. Härav följer, att en del
av de upptagna betorna få lagras, antingen hos betodlarna själva eller vid fabriken
eller bådadera. Det sistnämnda systemet tillämpas här i landet, i det att på järnväg
levererade betor endast få levereras efter uppgjord leveransplan och således få lagras
hos betodlarna. Utomlands, företrädesvis i Amerika, lagrar man betorna helt och hållet
vid fabriken. Vilkendera metoden, som kommer till användning, är närmast beroende
av lantarbetareförhållandena samt den överenskommelse, som kan träffas med
betodlarna. I båda fallen innebär lagringen en sockerförlust, som kan uppgå till 0.02—0.05 %.
av betvikten pr dag, oaktat betorna skenbart kunna visa en stegring av sockerhalten.
Det är denna ödesdigra lagringsförlust jämte den starkt begränsade skördetiden, som
gjort betsockerindustrien till en säsongindustri framför alla andra. Tanken på att söka
uppfinna en konserveringsmetod, som ju skulle bli fullständigt revolutionerande, har
därför dykt upp flerfaldiga gånger under de senaste 75 åren. Under senare år ha av
italienaren de Vecchi och engelsmannen Owen utarbetade metoder låtit tala om sig.
Enligt dessa sönderskäras betorna till snitsel och torkas i koleldad torkapparat vid
100°, varigenom äggvitämnena koagulera och cellväggarna brista. Den torkade snitseln
kan nu lagras, och sockret låter sig lätt utlaka med vatten till en renare och tjockare
saft än den enligt diffusionsmetoden erhållna. Owens metod har tillämpats några år
i Eynsham vid Oxford, men fabriken är numera nedlagd. Fortfarande pågå emellertid
försök i stor skala i Ryssland.
Betorna inköpas efter vikt. Betpriset står därjämte i relation till betornas
medel-sockerhalt vid avverkningen, bestämd fabriksvis, samt medelsockerpriset (krossmelis)’
från den 1 februari till nästkommande 31 januari. Utomlands förekommer även betalning
efter sockerhalt hos varje enskild odlares betor. Betpriset hänför sig till rena betor.
Fördenskull uttagas ur vissa betlass vid såväl fabriken som vid järnvägarnas s. k. vågstationer
ett betprov på c:a 50 kg, som underkastas provtvättning. Skillnaden i vikt före och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
