Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Sockerfabrikationen. Av Oskar Magnusson - Betsockertillverkningen - Saftens kemiska rening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETSOCKERTILLVERKNINGEN.
679
mar starkt. Detta beror på bildningen av ett dubbelsalt, sockerkalkkarbonat av
gela-tinös och. svårfiltrerbar beskaffenhet. Genom fortsatt saturering till O.io—0.12 %
alkalitet sönderdelas dubbelsaltet, och ett kornigt och lätt filtrerbart kalkslam erhålles.
Kornigheten beror på, att det utfällda kalciumkarbonatet i värme antager kristallinisk
form, och i det stora överskott, som kalken användes, omslutas slemmiga och
svårfilt-rerbara beståndsdelar. I satürationen utfälles ej enbart kalk utan även ämnen, som
endast äro lösliga i starkt alkalisk saft, såsom oxalsyra, magnesia och vissa gummiarter.
Saturationen får ej drivas för långt, ty då kan återüpplösning av vissa fällningar
ske. Detta kallas översaturering och kännetecknas av mörk och svårfiltrerbar saft.
Färgen åstadkommes av en järnoxidförening och svårfiltrerbarheten bland annat
av magnesiumbikarbonat. Tidpunkten för saturationens avbrytande avgöres av den
vane arbetaren efter vissa ögonmärken. För ytterligare kontroll betjänar man sig av
titrering för bestämning av alkaliteten. För att hindra översaturering avbrytes den
första satureringen vid O.io % alkalitet, varefter slamsaften uppvärmes till 95—100° i
förvärmare och filtreras. Därpå kan en andra saturering, ofta efter en mindre
kalk-mjölktillsats, företagas Utan fara för återupplösning av föroreningar ned till en alkalitet
av 0.02—O.oi %. Denna andra satilration utföres i pannor liknande första
saturatio-nens, men ofta lägre, emedan mindre stark skumning förekommer, och ofta Utföres den
kontinuerligt. Dessutom förekommer vanligtvis en tredje och understundom t. o. m.
en fjärde saturation, vilka mestadels utföras med svavelsyrlighet i stället för kolsyra.
Orsaken härtill är, att en del kalk finnes i form av salter, som ej låta sig sönderdela av
kolsyra. Ursprungligen användes benkol för att avlägsna dessa sista rester, men sedan
fransmännen givit uppslag till användning av svavelsyrlighet och prövat den i
kolonialsockerindustrien, utträngde den i slutet av 1800-talet alldeles benkolen för detta ändamål.
Det kemiska förloppet vid inledande av svavelsyrlighet i kalkhaltig saft är följande.
Först bildas en löslig, basisk kalksulfit, som vid fortsatt inblåsning av svavelsyrlighet,
så att den ursprungliga alkaliteten sänkes med 30—40 %, övergår till kalksulfit. Denna
senare förening faller Ut desto snabbare och fullständigare, ju större fällningsmängden
är, och jü högre temperaturen är. Vid nuvarande saftbehandlingssätt med ringa kalkhalt
spelar svavelsyrligheten ej längre någon roll som fällningsmedel. Den verkar däremot
desinficerande och i mindre grad blekande på saftens färgämnen, åtminstone i neutral
eller sur lösning, och hindrar framför allt genom sin reducerande verkan färgökningen
genom luftens inflytande samt gör saften mera motståndskraftig mot uppvärmning.
Svavelsatüreringen, som utföres helt kontinuerligt i cylindriskt kärl, genom vilket
saften strömmar, drives till en alkalitet av O.oos % kalk. Svavelsyrligheten framställes
genom bränning av svavel i gjut järnsugn under inblåsning av luft.
Svavelsaturationen företages numera omedelbart efter andra kolsyresaturationen i
den s. k. tunnsaften. Tidigare använde man sig av den först sedan saften indunstats
till mellansaft med 40° Brix (= 40 % skenbar torrsubstans, bestämd med
Brixareo-meter) eller tjocksaft med 60° Brix. Detta var även riktigt vid större kalkhalt hos
saften, emedan kalksulfiten är mera löslig i tunn än koncentrerad saft och därför
skulle falla Ut under indunstningen i apparaterna eller under alkalitetssänkning omsätta
sig med alkalikarbonater under bildning av alkalisulfit och utfällning av kalkkarbonat
(pannsten). Även icke svavelsaturerade safter visa en alkalitetssänkning under
indunstningen, men den är snarare av godo. Detta beror på att skedningen alltid är
mer eller mindre ofullständig och därför fortgår under de följande fabrikationsprocesserna,
så att saftens renhet därvid gradvis stiger. Det är i synnerhet äggviteämnen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
