Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Om sprängämnen och krut. Av Ovar Bergström och Gunnar Bark - Krut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRUT. SVARTKRUT.
793
SVARTKRUT.
Svartkrutet är en blandning av finfördelat träkol, svavel och salpeter. Men denna
blandning är icke godtycklig, och det måste ju ligga i öppen dag, att krut avsett för
eldvapen måste betinga annan sammansättning än ett krut avsett för sprängningsändamål
eller för en stubin.
I allra äldsta tider var sammansättningen lika för såväl kanon- som gevärskruten,
och i Tyskland och England lär det första krutet ha bestått av lika delar kol, svavel och
salpeter. Man fann snart, att en ökning av salpeterhalten gav krutet en avsevärt större
drivkraft. Genom de erfarenheter, man härvid vann, kom man snart utan teoretisk
kännedom om förloppet av och lagarna för krutets förbränning fram till den
sammansättning, som än i dag anses för riktig. Kanonkruten ha sålunda i olika länder haft en
ungefärlig sammansättning av 16 % träkol, 10 % svavel och 74 % salpeter.
Dessa svartkrut kunde likväl ej fylla de fordringar på ökade skottvidder, varefter
man ständigt strävade. För långskjutande marina kanoner lyckades man under
slutet av förra århundradet genom det s. k. bruna prismatiska krutet erhålla goda
skottviddsökningar. Detta krut har en sammansättning av 19 % träkol, s. k.
brunkol, 3 % svavel och 78 % salpeter.
Hos gevärskrutet voro de olika beståndsdelarna slutligen 15 % träkol, 10 % svavel
och 75 % salpeter.
I ett gott jaktkrut avsett för hagel blir sammansättningen ganska olika den hos
de militära gevärskruten. I ena fallet är det något eller några hundratal blyhagel
framför en filtpropp som tätningsmedel, i andra fallet är det en i loppet väl tätande kula,
som skola ha största möjliga hastighet. Förbränningens livlighet måste rättas efter
dessa avsevärt olika förhållanden, och detta sker bland annat genom ökad salpeterhalt
på bekostnad av kolet. Jaktkrutet består därför av 14 % träkol, 10 % svavel och 76
% salpeter.
Komma vi så till svartkrut avsedda för sprängningsändamål. I äldsta tider var det
salpetern, som var den mest svåråtkomliga av råvarorna, varför man också måste minska
på denna vara till 65—70 %. I bergarter med sprickor och släppor kunde ett sådant
bergkrut dock ej till fullo utnyttjas, ty på grund av den långsammare förbränningen
genom den minskade salpeterhalten hinner till en början en större mängd av de
utvecklade gaserna att söka sig ut genom dessa utfartsvägar, innan trycket uppnått sitt högsta
värde. För samma laddningsvikt blir trycket högre med ett livligare, mera brisant
krut, varför man i sådana bergarter använt sig av ett krut med 75 %, ja 78 % salpeter.
Ytterligare krutsammansättningar för specialändamål, såsom till tändrör i
projektiler, till stubiner m. m., förekomma, likaså en mängd svartkrutsliknande sprängämnen,
men dessa äro för oss här av mindre intresse.
Vi övergå nu till att tala om de i svartkrutet ingående råvarorna.
Träkol. Av de tre råvarorna är det kolet, man måste ägna den största
uppmärksamheten för att få ett gott krut. Detta gäller i synnerhet de bättre skytte- och
jakt-, stubin- och tändrörskruten, då man däremot till berg- eller sprängkruten gott
kan nöja sig med billigare och ej så omsorgsfullt tillverkade handelskol av gran och furu.
Ja, även stenkol ha kommit till användning. Kolets lättantändlighet spelar här ej
samma avgörande roll som hos ett krut avsett för ett eldvapen. För att vara säker på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
