Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Om sprängämnen och krut. Av Ovar Bergström och Gunnar Bark - Krut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
794
OM SPRÄNGÄMNEN OCH KRUT.
det kol, som skall användas till de bättre krutsorterna, blir rätt tillverkat och av rätt
beskaffenhet, kolar svartkrutbruken i allmänhet sina kol själva. Men det är också av
vikt, att lämpliga trädslag användas. Man väljer därför sådana med lös ved, och
därför hava lind, vide, poppel men framför allt al och särskilt för de allra bästa krutslagen
brakveden, tösten, kolats. Veden kolas i mila eller i ugn. Milan har man alltmera frångått,
ty det är svårare att här behärska temperaturen och förkolningens hastighet, men i stället
fordrar den inga särskilda apparater och anläggningar. Man får dock lätt ojämnt brända
kol, och faran för föroreningar av sand och jord är stor, vilket kan äventyra
kruttillverkningen.
Den temperatur, som varit rådande under kolningsprocessen, är avgörande för de
blivande kolens egenskaper. Vid 250—280° C blir färgen på den kolade veden brunröd,
och de då bildade kolen kallas brunkol med en halt av 65—70 % kemiskt rent kol. Det
är detta kol, som användes i de bruna prismatiska kanonkruten. Ökas temperaturen,
bliva kolen svartare, och de vanliga svartkolen hava erhållits vid temperaturer mellan
340—430° C. De hava en kolhalt av 75—80 %.
Svavel. De viktigaste naturliga förekomsterna av svavel äro som gediget svavel i
vulkaniska trakter och som svavelmetaller — kiser. Ända till omkring sekelskiftet
hava Italien och särskilt Sicilien varit de förnämsta fyndorterna av nativt svavel,
och det är härifrån, som världsmarknaden i gångna tider behärskats.
För att likväl under krigstider vara oberoende av det sicilianska svavlet hava många
stater därför sökt inom egna gränser utnyttja de svavelförekomster, som funnits. Så
ha i vårt land på flera platser kopparkis och svavelkis brutits.
I Louisiana i Nordamerika finnas kolossala lager av gediget svavel, men dessa
mot-stodo på grund av sitt läge under vattenförande sandlager länge alla försök för utvinning.
Slutligen lyckades man på 1890-talet få fram en brytningsmetod, som så förbilligade varan,
att det amerikanska svavlet blev en farlig konkurrent till det sicilianska.
Det svavel, man i första hand erhåller, kallas råsvavel och är icke på långt när av
den renhetsgrad, som fordras för svartkruttillverkningen. Det måste därför renas genom
kombinerad destillation och smältning, då i råsvavlet ingående sten, jord, arsenik och
syror avlägsnas. Det vid raffineringen sublimerade svavlet — svavelblomman — kan ej
användas för tillverkning av krut. Det innehåller svavelsyrlighet och svavelsyra, vilka
man absolut måste undvika, då dessa syror reagera med salpetern. Däremot är det nu i
handeln förekommande, i stänger eller block gjutna, raffinerade svavlet av sådan
kvalitet och renhetsgrad, att det direkt kan användas.
Salpeter bildas vid förruttnelse av kvävehaltiga, organiska ämnen vid god
lufttillförsel i närvaro av basiska ämnen, såsom karbonater, samt vissa
mikroorganismer, de s. k. salpeterbakterierna. En sådan salpeter- eller nitratbildning sker ständigt i
jorden och är av stor betydelse för växtligheten. I kalla och tempererade länder går denna
salpeter jäsning långsamt, men i vissa länder med gynnsamt klimat, särskilt Ostindien,
har den ett betydligt hastigare förlopp. Genom urlakning av jorden erhållas här stora
mängder av kalisalpeter, och denna vara har i gångna tider för Europa varit en stor
och viktig importartikel.
I och med svartkrutets ökade användning i eldvapen räckte icke denna införsel,
varför de krigförande makterna ständigt hade stora bekymmer för anskaffning av
tillräckliga mängder salpeter. Viktigt var också att kunna göra sig så oberoende av det
ost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
