Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tändsticksindustrien. Av Einar von Feilitzen - Historisk utveckling av elddonen - Gnidelddon och slagelddon - Kemiska, elektriska och pneumatiska elddon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
810
TÄNDSTICKSINDUSTRIEN.
Fig. 524. Borrelddon med båge. Copyright: Sir Isaac
Pitman & Sons Ltd., London.
Fig. 525. Gnidelddon med ränna. Copyright: Sir
Isaac Pitman & Sons Ltd., London.
Fig. 526. Gnidelddon enligt sågningsprincipen.
Copyright: Sir Isaac Pitman & Sons Ltd., London.
lösare av gran, tall eller löst lövträ.
Då elddonet skulle användas, gned man
det ena trästycket mot det andra
såsom vid sågning. Borrelddon torde
däremot ej hava förekommit i Norden.
Under medeltiden använde man
allmänt en sorts slag elddon, bestående
av stål och flinta. Detta elddon var i
bruk hos oss till mitten av 1800-talet. I
sitt enklaste utförande utgjordes det
av en trälåda med ett stycke flinta,
ett stålstycke och torrt fnöske eller
sköre. Vid tändning slogs stålet
utefter flintan, så att gnistor uppstodo,
vilka uppfångades av fnösket. Medelst
i svavel doppade trästickor, tyr- eller
törestickor, fördes denna eld sedan
vidare. Fnöske tillverkades av
fnösk-svampen, vilken växer som parasit på
lövträd. Det brungula lagret i svampen
skars i skivor, kokades i asklut,
torkades och bultades, så att det blev
lätt-antändligt. För att få det ännu bättre
indränktes det i salpeterlösning och
torkades. Sköre framställdes av lätt
kolad väv av linne eller bast.
Stundom användes även torra löv.
Flintelddonen utformades på flera olika och
i många fall egendomliga sätt. De
dyrbarare hade ofta formen av
prydliga dosor eller pungar, som voro
bekväma att transportera. I hemmen
hade man elddon, kombinerade med
ljushållare för talgljus eller vaxljus
(fig. 521). Stundom voro de utrustade med en mekanism av samma art som de gamla
flintlåsgevären (fig. 522). Dessa elddon kallades »eldkattor».
I våra dagar använda många ociviliserade folk på orter, dit de moderna
tändstickorna ej nått, fortfarande gnidelddon. De äro i princip av de två grundtyper, som ovan
beskrivits, men utformade på flera olika sätt. På fig. 523 se vi t. ex. en kaffer gnida
eld med händerna medelst ett borrelddon. Figurerna 524—526 äro andra typer av
gnidelddon från olika platser på jorden.
Kemiska, elektriska ocii pneumatiska elddon.
Mekaniska blandningar av salpeter, kol och svavel, de ämnen som ingå i svartkrutet,
voro kända redan i uråldriga tider. I Kina lär man hava använt brinnande raketer långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
