Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Slipmassefabrikationen. Av Erik Öman - Slipningens tekniska frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
SLIPMASSEFABRIKATIONEN.
slipapparater, som man tidigare använt, voro av standardstorlekarna 40, 60 och 80 hkr.
I Amerika hade man dock omkring år 1890 storlekar på ända till 125 hkr, men ej ens
detta förslog långt, ty en sådan slip gav vid den tiden knappt mer än P/2 ton massa
pr dygn. Då det nu gällde att producera kanske upp emot 100 ton massa pr dygn, voro
sådana småslipar otillräckliga.
När man alltså på 1890-talet i Amerika gick in för att öka massaproduktionen pr
slipsten, ökade man i första hand stenens periferihastighet från 11 å 12 upp till 18 å 19.5
m pr sek. Till högre hastighet kan man icke gå för stenens hållfasthets skull, ty
draghållfastheten för stenmaterialet är bara 15 å 20 kg pr cm2, och med stor periferihastighet
blir centrifugalkraften så stor, att man riskerar stenens sprängande. Samtidigt med
ökning av hastigheten gjorde man slipstenens bredd betydligt större, d. v. s. slip vedens
längd blev längre; från 330 mm slipbredd, som förut länge varit det normala, gick man
nu upp till 1 100 mm, och så småningom kom man ända till 2 000 mm. Även sliplängden,
d. v. s. den del av stenens periferi, som beröres av ved, höjdes, och man gjorde mindre
antal trycklådor men med större bredd på varje låda. Slipstenens diameter, som hållits
vid 1.2 å 1.4 m, ökades ända till 2.0 m. Genom alla dessa förbättringar höjdes
avverkningen på varje slipsten. Denna utveckling kunde givetvis ej ske på en gång utan under
en följd av år, men det gick på den tiden ändock med »amerikansk fart» att komma upp
till större produktionsenheter, och det tog ej så förfärligt många år, innan man var uppe
i slipaggregat på 1 000 hästkrafter. Härmed hade man höjt avverkningen pr slip till
8 å 10 gånger av vad den tidigare varit.
Samtidigt med denna utveckling i kvantitativ riktning gjordes flera förbättringar
på det konstruktiva området. Regleringsanordningarna för reglering av stenens
hastighet, som första gången infördes av Voith i Tyskland år 1887, förbättrades. Även
varm-slipmetoden började användas i Amerika på 1890-talet. Denna metod hade visserligen
föreslagits i Tyskland långt tidigare, men det var i Amerika, som den kom till teknisk
användning. I Europa var man konservativ inom sliperitekniken, och därför dröjde det
många år, innan man här gick ifrån sin gamla kallslip. Med varmslipens införande
ordnades även vattencirkulationen på ett rationellt sätt. Även pressningsanordningarna
för vedens pressning mot stenen förbättrades vid denna tid. De tidigare mekaniska
anordningarna härför, varav det fanns många konstruktioner, ersatte man i Amerika med
hydrauliskt tryck. I samband med dessa förbättringar började man i Amerika sköta
sli-parna bättre samt övervaka deras arbetssätt. Det var det specifika sliptrycket, som man
framför allt kontrollerade, och så småningom höjdes detta allt mera. Härmed kom
man in på massans kemiska förändring — man fick en smörjigare massa än förut. Det
visade sig, att detta var enbart till fördel, ty denna massa gav ett starkare papper, än
det som man tidigare tillverkat. Slutresultatet blev en bättre och jämnare slipmassa,
som möjliggjorde en ökning av tidningspappersmaskinens hastighet.
Alla dessa förbättringar infördes senare i Europa men först efter ganska lång tid.
Tyskland gick då i täten, men först så sent som år 1900 igångsatte man där den första
slipen av större mått, nämligen på 214 hkr, och samtidigt var denna anläggning den
första varmslipen i Europa. Två år senare (1902) hade man i Tyskland kommit till en
storlek på 425 hkr, och denna slip var den första i Tyskland, som arbetade med hydrauliskt
tryck. I Sverige kommer den tekniska rationaliseringen åtskilliga år senare — först
omkring år 1910 sker här omsvängningen. Men ännu så sent som 1916 var mer än hälften
av alla slipstolar i Sverige kallslipstolar, och de flesta av dessa voro gamla, små aggregat,
på vilka omkring x/3 av landets dåvarande hela träslipmängd tillverkades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
