Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Slipmassefabrikationen. Av Erik Öman - Apparater för slipmassans behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
882
SLIPMASSEFABBIKATIONEN.
Fig. 594. Raffinör.
Raffinörer. Raffinörer eller kvarnar, som de ofta kallas, äro gjorda antingen med
horisontell eller vertikal axel. Det är två stenar, som löpa mot varandra på samma sätt
som kvarnstenar, och av dessa är den ena stenen fast, och den andra roterar. En dylik
raffinör med horisontell axel visas i fig. 594. Det framgår av denna fig., att stenarna äro
rafflade samt på sådant sätt, att vid rotationen räfflorna verka klippande. Massan
inkommer vid centrum mellan stenarna i det rum, som på båda stenarna finnes där. Vid
massans passage från centrum och mot periferien kommer den alltså att passera mellan
stenarna, varvid sönderdelningen av de stora massapartiklarna sker. I sådana raffinörer
är det alltid bara den ena
stenen, som roterar, och
denna kallas löpstenen eller
löparen. Denna roterande
sten skall ligga an mot den
andra, så att ett visst
mal-ningstryck er hålles. Vid
raffinörer med vertikal axel
fås detta tryck genom den
övre stenens vikt — i detta
fall är det den övre stenen,
som är löpare. Vid
raffinörer med horisontell axel
åstadkommes trycket
genom att axeln med den
roterande stenen kan
förskjutas axiellt. — Genom
fjäderanordningar kan man upptaga dessa tryck och samtidigt få en viss elasticitet.
Raffinörerna drivas med rem eller äro direktkopplade till elektriska motorer.
Raffinörer med horisontell axel tillverkas i storlekar ända upp till 1 500 mm stendiameter.
Raffinörer med vertikal axel ha vanligen mindre diameter än de med horisontell.
Raffinörernas uppgift är, som ovan sades, att sönderdela de partiklar i slipmassan,
som äro för stora för användning i papper, alltså fiberknippen av varierande storlekar.
Men ej nog härmed: massan bör även ha samma filtbildande egenskaper, som den fina
slipmassan, vilken erhölls från sorterarna. Men detta blir aldrig fallet; raffinörmassan
har alltid lägre kvalitet än den fina slipmassan. Detta beror i någon mån på
fiberstrukturen, men huvudsakligen är det ej denna, som det beror på, utan fiberns kemiska egenskap.
Vid beskrivning av sliparnas arbetssätt framhölls här ovan, att vid framställning av
slipmassa kommer denna att pressas mellan slipstenen och vedmassan, vilken pressning ger
fibern en omvandling på ytan, så att denna blir gelatinerad. Utan sådan omvandling av
fiberytan får man ingen eller dålig filtbildningsförmåga hos fibern. Vid en uteslutande
mekanisk sönderdelning av ved, vilket till stor del sker i raffinörerna, blir det ingen sådan
bearbetning av massan, att den blir kemiskt omvandlad på ytan. Resultatet blir alltså,
att raffinörmassan, d. v. s. den massa, som gått igenom raffinörerna, blir av lägre
kvalitet än den förut erhållna, fina slipmassan. Då man vill ha så hög kvalitet som möjligt
på slipmassan, blandar man därför ej raffinörmassan med den fina slipmassan utan tar
den till annat ändamål, t. ex. till fabrikation av emballage o. d. Vid
tidningspappersfabri-kationen är det i synnerhet viktigt att kunna använda en ringa mängd sulfitcellulosa,
ty dennas pris är ungefär dubbelt så hög som slipmassans. Man har här ungefär 15 å 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
