Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Sulfatcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Historik - Sulfatkokningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
892
SULFATCELLULOSAFABRIKATIONEN.
Ursprungligen användes härvid öppna pannor med direkt eld. Snart tog man emellertid
även i detta fall lärdom från sockerindustrien, varest man så tidigt som omkring 1850
konstruerat tvåkropparindunstaren samt år 1882 trekopparindunstaren. Mot slutet av
80-talet kommo sådana indunstningsapparater till användning för svartlutens
koncentrering; detta var i Tyskland och Amerika. I Sverige kommo sådana apparater dock icke
till användning, utan här gick man på 90-talet in för Enderleins system med
varpin-dunstning. Långt senare gick man i Sverige över till indunstning i flerkropparsystem,
men detta skedde i samband med en grundlig bearbetning av hela värmeekonomien vid
sulfatfabrikationen, varvid de svenska ingenjörerna S. Sandberg, G. Sundblad och H.
Brahmer utarbetade system, som kommit till allmän användning. Vid många
sulfatfabriker bibehålies dock det gamla varpsystemet. Själva förbränningsdelen i
återvin-ningssystemet är dock ännu omodern, och de försök, som gjorts att lösa detta
problem, ha icke lett till några avsevärda framsteg. Det i Amerika utarbetade
Tomlinsons-förjarandet är dock ett undantag.
Redan tidigt gick man för svartlutens separering från massan, som ovan nämnts,
in för diffusionsförfarandet. Detta var emellertid under lång tid ganska primitivt
anordnat i fabrikerna. På detta område ha emellertid genom svenska ingenjörers och svenska
verkstäders gemensamma arbete mycket stora förbättringar skett.
Sulfat kokning en.
Veden. Den ved, som användes till sulfatkokning, behandlas och bearbetas på precis
samma sätt, som man gör med veden vid sulfitfabrikationen. Den ved, varmed kokarna
skola beskickas, är alltså i form av flis av 25 å 40 mm längd. Vid denna fabrikation
är man emellertid mycket angelägen om, att veden är så torr som möjligt, ty allt det
vatten, som med veden inkommer i kokaren, måste avdunstas. Den ved, som kommer
till användning vid sulfatfabrikationen, är av lägre kvalitet, än den man måste ha vid
sulfitförfarandet. Först bör märkas, att sulfatfabrikationen kan använda tall, vilket ej
är möjligt vid sulfitfabrikationen. En hög hartshalt i veden har ingen menlig inverkan.
Vidare är det ej så viktigt med barkningen eller med vedkvaliteten över huvud taget,
vilket möjliggör användning av sågavfall och dylikt billigt virke. Sulfatfabrikerna
arbeta därför med betydligt billigare ved, än vad sulfitfabrikerna göra.
Kokningen. Sulfatkokningen utföres på analogt sätt med sulfitkokningen, men på
grund av skiljaktigheter beträffande kokvätskans natur gör man kokarna något olika.
De kokare, som man använder för sulfatkokning, äro betydligt mindre än sulfitkokarna.
De äldsta kokarna voro dels stående och dels liggande, men senare övergick man till
roterande, men med rotationen runt en horisontal axel, som är vinkelrät mot kokarens
längdaxel. Denna utföringsform var under lång tid allmänt använd, och kokarvolymen
var då 35 m3, alltså förhållandevis små enheter. En kokare, som roterar på detta sätt,
kommer att ganska kraftigt blanda om innehållet. Det blir en omblandning, som är
ofantligt mycket effektivare, än vad fallet är vid de liggande roterande kokare, som ofta
komma till användning vid sulfitfabrikationen. På sista tiden har man emellertid gått
in för att öka kokarvolymen. Man kom därvid över från de roterande och tillbaka till
stående fasta kokare, men för att fortfarande få kokningen homogen införde man
lutcirkulation samt indirekt värmning av luten. Kokarvolymen höjdes då till 125 m3,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
