Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Sulfitcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
906
SULFITCELLULOSAFABRIKATIONEN.
Då C. D. Ekman år 1872 på laboratoriet vid Bergvik framställt ett litet prov av
sulfitcellulosa genom att koka träflis med magnesiumbisulfitlösning under tryck, sändes detta
prov över till England, ty fabrikens ägare var en engelsk firma. Detta prov synes ha varit
bra, ty snart uppfördes en liten fabrik för tillverkning av sulfitcellulosa enligt Ekmans
system. Om Tilghmans arbeten tidigare ej varit Ekman bekanta, så kan man med
bestämdhet påstå att så måste ha varit fallet, sedan frågan om fabriksbygge blivit aktuell,
ty för den engelska firman måste Tilghmans arbeten ha varit kända. Emellertid byggdes
nu en liten fabrik vid Bergvik — världens första sulfitfabrik —, och denna kom i gång i
slutet av år 1874. Anläggningen utgjordes av 8 små kokare av järnplåt, invändigt
bly-klädda samt med utvändig ångmantel för kokarens uppvärmning. Massautbytet var 360
kg pr kok. Följande år (1875) tillverkades 85 ton sulfitcellulosa, men under detta år
brann fabriken, och det blev därigenom ett års uppehåll i tillverkningen. Först mot
slutet av år 1876 kunde den nyuppförda fabriken sättas i gång. Denna nya fabrik synes
ha gått bättre än den förra, mot vilkens produkt ganska kraftiga anmärkningar gjordes,
vilket föranledde Ekman att år 1876 utgiva en broschyr på fyra olika språk, vari han
redogör för hur olägenheterna med den nya fibern kunde undvikas. Bergviksfabriken synes
dock först år 1879 ha gått fullt oklanderligt — produktionskapaciteten var detta år 935
ton. Man skall dock ingalunda tro, att denna fabrik vid Bergvik blev någon förebild för
kommande sulfitfabriker. Nej långt därifrån. Hela det Ekmanska systemet för
sulfit-cellulosatillverkning var långt ifrån att vara inriktat på en verkligt industriell tillverkning
ens av måttliga dimensioner — det var ju endast en årstillverkning av 110, senare 150
ton pr kokare. Ekman tog ej heller något steg vidare i utvecklingen, varken vid
fabrikens ombyggnad efter branden (1875) eller senare, och ändock hade han sin verksamhet
vid denna fabrik ända till år 1880. Det mest frapperande med Ekmans system äro de
små och därför många kokarna. Hans fabrik med dessa små kokarenheter, besvärliga
värmeanordningar samt kokvätska, tillverkad av importerad magnesit, var ingalunda
någon grund, varpå en stor sulfitcellulosaindustri kunde byggas upp. Man kan nog säga,
att varken det system, som Ekman här hade, eller någon enstaka anordning i hans fabrik
skulle komma att överleva Bergviksfabriken. Men otvivelaktigt bidrog förefintligheten
av denna sulfitcellulosafabrik, som dock redan i slutet av 70-talet exporterade 900 ton
massa pr år, till att man började tro på sulfitcellulosan som den kommande frälsaren från
lumpnöden. Ekmans fabrik vid Bergvik måste ha i hög grad verkat eggande på alla,
som vid denna tid höllo på med sulfitcellulosakokningar. Man visste ju, att något
princippatent ej stängde vägen samt att det nu gällde att få de rätta tekniska
anordningarna.
Det land, där sulfitcellulosametoden först fördes fram till en teknisk-ekonomisk
utformning, var Tyskland. Här hade A. Mitscherlich redan 1872 börjat experimentera
med sulfitkokning. Först gjorde han försök i glasrör och tillslutna glasflaskor samt sedan
i kopparrör med särskilda tillslutningsanordningar. Därefter fortsatte han sina arbeten
i större skala, varvid användes kokare av 0.5 m3 volym samt därefter sådana på 9 m3.
Han insåg redan från början, att det av ekonomiska skäl var nödvändigt att använda
kalcium, ehuru han ganska eftertryckligt fick erfara alla de svårigheter, som man på grund
av inkrustering och gipsbildning härvid råkar ut för. Ekman, som använde
magnesium-bisulfit, slapp ifrån dessa tråkigheter, men ekonomien blev givetvis sämre. Sedan
Mitscherlich år 1879 överlåtit sina patent och experimentresultat till firman Gebr. Vogel,
uppförde denna firma den första verkliga sulfitfabriken med stora kokare; detta var år
1880. Kokarvolymen var redan nu 80 m3, och kort tid därefter var man uppe i 120 m3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
