- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
907

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Sulfitcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Historik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HISTORIK.

907

Detta arbete måste betecknas som det betydelsefullaste av alla insatser för den
Tilgh-manska sulfitkokningsprocessens tekniska utformning. Denna tyska anläggning var
utan tvivel den ledande i hela världen, och under de närmaste åren var detta tyska
system det enda sulfitkokningssystem i hela världen, som var något att räkna med. I
Tyskland och en del andra länder byggdes också inom kort tid 20 fabriker efter
detta system.

Som ovan framhölls började Francke och Flodquist år 1874 sina experiment med
sulfitcellulosa, och efter åtskilliga svårigheter byggdes vid Mölndal en sulfitfabrik, vars
produkt användes vid det egna pappersbruket. Den första anläggningen här gjordes i
slutet av 70-talet, tidigast 1878. Denna sulfitfabrik arbetade med kalciumbisulfitlösning
som kokvätska och torde nog ha varit den första sulfitfabrik i världen, som arbetade
med kalciumbisulfit. Emellertid gjordes här år 1879 en del provkokningar av Ekman
med magnesiumbisulfit, vilket dock ej övertygade ägaren av fabriken, brukspatron
Francke, om den Ekmanska metodens lämplighet. I stället gjorde Francke och
Flodquist en studieresa till Tyskland för att där studera det Mitscherlichska systemet. Efter
återkomsten till Sverige ombyggdes omedelbart den gamla sulfitfabriken vid Korndal
efter Flodquists system men med komplettering av en del nyttiga lärdomar från
Tyskland. År 1882 var denna sulfitfabrik färdig. Detta var den första sulfitfabrik, som
arbetade efter det system, som Flodquist och senare denne tillsammans med Magnus
Hansson skulle komma att använda vid en hel rad sulfitfabriker, vilka i snabb följd byggdes av
dessa under 1880-talet.

Efter Ekmans system byggdes däremot ej någon mera sulfitfabrik —
Bergviks-fabriken drevs dock enligt Ekmans system ända till år 1897, då den nedlades. Då hade
emellertid en hel rad nya sulfitfabriker uppstått här i landet, och vår totala årsproduktion
av sulfitcellulosa var då omkring 90 000 ton. Vid Bergvik byggdes några år senare en stor,
modern sulfitfabrik, som igångsattes år 1903.

År 1883 byggde V. Folin en sulfitfabrik vid Säffle, Billeruds sulfitfabrik. Detta var
den första sulfitfabriken i Sverige efter större mått — två kokare, vardera på 95 m3.
Denna anläggning är märklig i så måtto, att den i flera hänseenden var början till det
system, som framdeles skulle bliva den svenska sulfitcellulosaindustriens. Man kan nog med
fog säga, att här börjar denna svenska storindustri. Denna fabrik, som tillverkade 5 å
6 000 ton pr år, gick redan från början bra såväl vad beträffar de tekniska anordningarna
som i ekonomiskt hänseende, vilket knappast kan sägas hava varit fallet med
sulfitfabriker, som under 1880-talet byggdes av andra i Sverige. Fem år senare (1888) byggde Folin
sin andra sulfitfabrik, vid Hammarby (Storvik). Det tekniska system, som han använt
vid Billerud, hade här fått sin vidare utveckling och förbättring. Stödd på erfarenheterna
från Billerudsfabriken kunde Folin nu taga steget fullt ut mot stortillverkning.
Geografiskt pekar nu utvecklingen mot Norrland, där under de närmaste decennierna så många
stora sulfitcellulosafabriker skulle växa upp.

Under en lång följd av år — från sekelskiftet till tiden efter världskriget ■— var
förändringen inom sulfitcellulosafabrikerna minimal. Det var huvudsakligen två typer,
som förekommo, antingen liggande, roterande kokare eller stora, stående och med tiden
allt större kokare. Under denna tid var sulfitcellulosans kvalitet ett begrepp, som ej så
lätt kunde objektivt bestämmas. De sista 10 å 15 åren ha emellertid karakteriserats av
ett intensivt arbete på kvalitetsområdet. Genom cirkulationskokningen har man
numera möjlighet att hålla jämnare kvalitet än tidigare, och härigenom ha värdefulla
framsteg inom detta område uppnåtts. Denna sista tidsperiod har huvudsakligen
känne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0921.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free