Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Sulfitcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Sulfitcellulosakokningen - Cellulosans bearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
918
SULFITCELLULOSAFABRIKATIONEN.
Efter någon tid lärde man sig emellertid att framställa legeringar, s. k. syrafast brons, som
ganska bra stodo emot sulfitsyra. Denna industris tekniska gestaltning har till stor del
orsakats av materialfrågorna, i så måtto att de utvecklingsvägar, som materialen tilläto,
där gick utvecklingen fram, under det att många andra vägar, som kanske skulle lämnat
bättre ekonomi, icke voro framkomliga, emedan man ej hade material, som stod emot syrans
angrepp. När man därför i mitten av 1920-talet lyckats tillverka stållegeringar, s. k.
rostfritt stål, som stodo emot sulfitsyra, inleddes en helt ny epok inom sulfitindustrien, ty
nu möjliggjordes en hel del av de önskemål, man tidigare haft men ej kunnat realisera av
brist på material. Det är särskilt cirkulationskokningen, som nu börjar och som
möjliggör ett höjande av massakvaliteten, som tidigare ej var tänkbart. Det rostfria stål, som
inom sulfitindustrien först kom till användning, är en legering av 18 % krom, 8 % nickel
och resten järn, varvid kolhalten hålles låg, 0.1 % eller lägre. Sedan har man gjort en
mångfald sådana legeringar, och på sista tiden har man även börjat använda molybden
som legeringsämne tillsammans med krom och nickel.
Cellulosans bearbetning.
Massabingar. Den från sulfitkokaren kommande massan jämte sulfitluten tryckes
genom övertrycket i kokaren till en behållare för massa, den s. k. massabingen. Här skall
sulfitluten rinna av från massan samt denna därefter tvättas ren från all sulfitlut.
Sulfitluten, som allt efter kokningens intensitet är från ljust gul till mörkt brun, håller alla
utlösta ämnen i vattenlöslig form samt dessutom svavelsyrlighet, något bisulfit samt gips.
Denna lösning skall nu fullständigt avskiljas från cellulosan, vilket tillgår så, att den får
avrinna genom små hål i behållarens botten. Hela massabingens botten utgöres av
sil-tegel, varigenom en god dränering uppnås. Väggarna kunna muras eller göras av plank,
och upptill är massabingen fri, endast med tak, som möjliggör god ventilation för att få
bort all svavelsyrlighet. Då kokarens blåsning är avslutad, får sulfitluten rinna av
från massan, varefter tvättvatten påspolas, till dess att massan kan anses fullt tvättad.
Den sålunda från sulfitlut befriade massan skall nu upptagas från behållaren,
massabingen, samt bearbetas till ren fiber. Förr skedde detta genom att man med lämpliga
verktyg för hand öste massan till en elevator, fast placerad på något ställe i massabingen.
Numera har man goda konstruktioner av mekaniska massaösare, som fullt automatiskt
tömma bingen på massa. En sådan är t. ex. Nygrens massaösare.
Massans deflbrering. Den fibervara, som man erhåller från bingen, vilken vara
man kallar massa, utgöres av mer eller mindre defibrerade eller söndertrasade delar av
den ursprungliga träflisens form. Den skall dock vara så mycket kokad, att varje flis är
mjuk och kan klämmas sönder, så att de olika fibrerna lossna från varandra. Detta att
genom svag mekanisk åverkan sönderdela den kokta flisen till en fibergröt kallar man
defibrering. Denna operation tillgår så, att massan, som kommer från massaösaren i en
jämn ström, på transportband föres till en apparat med roterande axel, på vilken sitta
pinnar, arbetande mot fasta pinnar i apparatens väggar. Denna apparat, som är ett slags
bråka, kallas separator eller defibreringsapparat. Samtidigt med massa tillföres vatten,
så att separatorns innehåll blir en »massagröt». Resultatet av denna bearbetning
blir, att alla flisstycken, som äro ordentligt kokta, komma att sönderslås till fria fibrer,
under det att allt, som är ofullständigt kokt, kommer att fortfarande vara i form av flis
eller åtminstone som knippen av fiber. Det vanliga är, att en del flis blir endast delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
