Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Åkerjordens bearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
Fig. 24. Årder.
Frankrike och England. Hos östra Europas slaviska och finska folk användes,
särskilt vid svedjebruk, en gaffelplog (fig. 6), så kallad därför att dess kropp
avslutas med två spetsar, som luckra jorden. Till äldre plogtyper hörde slutligen den
bömiskä ruchadlo, vilkens arbetande del utgjordes av en brant, mot körriktningen
snett ställd vändskiva, vars underkant nedträngde i jorden.
Först under 1700-talet började
väsentliga förbättringar av dessa
primitiva redskap att införas. Den
viktigaste av dessa var, att bill och
vändskiva gjordes av järn,
varigenom vanns, att de klumpiga
plogarna (fig. 5), som vanligen krävde
6—8 dragare, kunde göras lättare,
samt att vändskivan, som förut
plägat utgöras av en kantställd plankbit, kunde göras skruvformig, så att den vände
plogtiltan. Denna, förbättring utgick först från Flandern, där den vanliga kärrplogens
hjul utbyttes mot en
medformig »tass».
Tass-plogar blevo
förhärskande i västra och
södra Tyskland. I
England utbilda des däremot
den flandriska modellen
dels till hjulplog, dels
till svängplog, d. v. s.
utan stöd för åsen, och
denna modell spred sig i början av 1800-talet till Nordtyskland och de skandinaviska
länderna och undanträngde småningom de olika slag av plog och årder, som
förhärskade i olika delar av dessa länder.
I senare tid har en stor mängd
olika plogtyper utbildats. Dessa skilja
sig genom vändskivans form, som kan
vara brant och kort för att starkt
sönderbryta tiltan, s. k. stört- och brytplogar,
eller långsträckt och svagt sluttande,
s. k. vallplogar, vilka lägga tiltan
obruten (fig. 7). Den är antingen
skruv-formigt böjd, såsom hos äldre engelska
och svenska modeller, eller cylindrisk, såsom hos en del tyska och de nyare amerikanska
plogarna. Billen kan vara tresidig, hava en särskild spets, som lätt utbytes, när den
blir sliten, eller vara trapetsformig. Vändskiva och bill äro i de amerikanska
diskplogarna ersatta av en roterande kupig stålskiva. Risten är vanligen knivformig, men
även förekommer skumrist, liknande en liten plogkropp, och om även mera sällan en
skålformig cirkelrist, eller en från plogkroppen utgående skarp kant, bastardrist.
Jämte de vanliga åsplogarna, vilka ha de arbetande delarna fästa på en ås, användas
ramplogar med flera plogkroppar fästa på en ram av plattjärn (fig. 26). Vanligen äro
plogkropparna ensidiga, arbetande åt höger, men även växelplogar finnas, vilka ha
Fig. 26. 4-skärig skumplog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
