Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Växtföljd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
blev i det nordtyska låglandet vanligt, att i flerårig omväxling bruka jorden som åker
och äng, i med av häckar skilda skiften (koppel, varav brukningssättet fått
benämning koppelbruk}, och även i Sverige blev det rätt vanligt att tid efter annan upplöja
ängar för några få års havreodling.
I de tyska alptrakterna uppkom omväxling mellan sädesodling och fodervall,
därigenom att åkern efter några års sädesodling fick igenväxa till bete och slåttervall, s. k.
Egartenwirtschajt, och litet varstädes åstadkoms en dylik växling genom att det ovan
omtalade fleråriga trädets gräsväxt befordrades genom insådd av frö av foderväxter.
I Sverige uppkom en dylik växtföljd först i Falu bergslag, kallad tägtejordsskötsél eller
lindjordsbruk på 1700-talet, därigenom att efter 3—4 års sädesodling, höfrö, först
uppsamlat från ladbottnarna men senare mer eller mindre rent frö av ängskampe (timotej) —
insåddes i korn eller blandning av korn och tuvråg, varefter vallen fick ligga till gräs i
4—5 år för att sedan åter upplöjas till sädesodling. Slutligen har också regelbundet
sädesvallbruk uppkommit därigenom, att rödklöver började odlas på åkerjorden först
som 1-årig gröda och senare som flerårig vall, vars varaktighet förlängdes genom
inblandning av alsike- och vitklöver samt timotej och andra grässlag. Dylika 3—4 års
klöver-timotej vallar blevo under senare delen av 1800-talet vanliga i Sverige,
varigenom de gamla sädesbruken blevo ersatta av 1—8 års skiftesbruk.
Redan gammalromerska lantbruksförfattare omtala erfarenheten, att jordens
fruktbarhet främjas genom omväxling av grödor, och att baljväxter härvid verka som
gödsling. Skalden Virgilius förordar därför omväxling av säd och baljväxter, och sådan
ingick i det bördiga Campaniens jordbruk.
Sedan omtalas dylikt s. k. växelbruk ej förr än under senare delen av 1700-talet,
då det förekom i Nederländerna och i England, där det ingick i den reform av
jordbruket, som betecknades som high farming (intensivt jordbruk). Särskilt berömt blev det
av Charles 2:nd Viscount Townshend införda 4-års Norjolkomloppet: rotfrukter,
korn, klöver, vete, och från denna tid har som rent växelbruk räknats sådana
växtföljder, i vilka 1 års sädesgrödor omväxla med baljväxter och rotfrukter. Dylika
växtföljder möjliggöra den intensivaste brukningen av jorden, men då de i samma mån kräva
mycket arbete, har man i allmänhet ej fullt genomfört det rena växelbruket utan blott
närmat sig det genom att förkorta vallars varaktighet till 2 år och genom att mellan
sädesgrödorna inskjuta baljväxt-, rotfrukts- och grönfoderskiften. Som exempel på
dylika blandade växelbruk må anföras de i Sverige vanligast förekommande:
i Svealand
1. träde eller grönfoder
2. höstsäd
3—4. vall
5. vårsäd
6. rotfrukter, vårsäd
7. vårsäd
Under senare år har det, först i Skåne och sedan även i mellersta Sverige, blivit vanligt
att efter tidigt omplöjd vall giva jorden en halvträdning och därefter samma höst så
höstsäd, som då vanligen följes av vårsäd.
Därjämte förekomma en mängd annorlunda sammansatta växtföljder, oftast
avpassade efter jordens särskilda egenskap, särskilt på sand-, mull- och torvjord, på den
föregående mest ägnade åt torr jords växter såsom råg och potatis, på de senare åt foderväxter.
i Sydsverige
1. träde eller grönfoder
2. höstsäd
3. rotfrukter
4. korn
5—6. vall
7. vårsäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
