Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Trädgårdsodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄDGÅRDSODLING.
117
det strängare klimatet. Hos 1600-talets svenska författare omtalas ännu blott ett fåtal
köks växt er: rovor, kål, rötter, ärter, senap, anis, koriander, kummin, fänkål, dill och
pepparrot, men i följande århundrade hade detta antal betydligt ökats, bl. a. med
sockerärter, morötter, jordärtskocka, rättika, huvud-, savoj-, blom- och rosenkål, jordgubbar,
melon, gurkor, sparris, romersk och huvudsallad, spenat, mangold, syra, selleri och ett
flertal kryddväxter. Drivbänkar med ströbädd blevo vanliga, och uppvärmning av
sådana från murade eldstadskanaler uppfanns av kapten Mårten Triewald.
Först under senare delen av 19:e århundradet fick bruket och odlingen av
köksträd-gårdsalster i Sverige ett större uppsving. Numera odlas i södra och mellersta delarna av
landet så gott som alla de slag av dylika växter, som förekomma i de sydliga
grannländerna, och ännu högt upp i norden bedrives denna odling på fritt land med stor
framgång, särskilt som erfarenheten visat, att den höga värmegrad och det ihållande ljus,
som sommartid råda i dessa trakter, inverkat särdeles förmånligt på beskaffenheten av
åtskilliga arter, i synnerhet sådana som odlas för örtståndets skull, såsom kål och sparris
m. fl. Ännu har dock köksväxtodlingen i de flesta delar av Sverige allt för litet
trängt ut bland allmogen. Under senaste tid har däremot den mindre bemedlade
stadsbefolkningen börjat att i koloniträdgårdar odla köks växter för hushållsbehov.
Liksom övriga grenar av trädgårdsskötseln har även köksväxtodlingen i Sverige
blivit ett självständigt yrke, bedrivet av en mängd handelsträd gårdsmästare, och dessa
ha mycket allmänt ägnat sig åt en viss specialitet, med odling såväl på fritt land som
under glas i bänkar och drivhus.
I avseende på odlingssättet har köksväxtodlingen utvecklats i huvudsak såsom
åkerbruket. Jordens bearbetning måste väl till följd av odlingslandens ringa storlek
och den mer individuella vården av plantorna till större delen ske för hand, men särskilt
vid större odlingar ha även körredskap såsom plog, årder och hästhacka samt på senaste
tid även fräsmaskiner för motorkraft vunnit insteg. För jordens gödsling har jämte
kreaturs- och kompostgödsel även konstgödsel börjat att användas, och av denna
beredas särskilt för trädgårdsodling avsedda blandningar. En bestämd växtföljd
iakt-tages rätt allmänt, i det att kreatursgödslingen närmast följes av sådana växtslag, som
skola bilda frodiga och saftiga blad och stjälkar, såsom kål, selleri, spenat, sallad m. fl.,
året därefter tagas rotfrukter och det tredje ärter och bönor, vilka böra odlas sedan det
med kreatursgödseln tillförda lätt tillgängliga kvävet till större delen förtärts. Jämte
kväve gives gödsling med fosfat och, på jord där så behöves, kali. Mångåriga växter,
som böra stå kvar i flera år på samma plats såsom rabarber, sparris, jordgubbar m. fl.
odlas på särskilda land, vilka endast i den mån sådant är önskvärt ingå i det nämnda
treåriga omloppet genom utbyte mot något av dess skiften.
Balj växter. Ärter, Pisum. I trädgårdar odlas allmänt båda de ovan (sid. 76)
omtalade arterna vitblommiga med gula eller gröna frön, P. sativum, och brokblommiga
gråärter, P. arvense, samt av båda många olika varieteter och sorter, vilka pläga
indelas i sprit- och sockerärter. Av den förra gruppen kallas sådana, vilkas frön
genom trycket mot varandra blivit kantiga samt vid mognaden få rynkigt skal,
märgärter. Vissa sorter äro så högvuxna, att de behöva stödas med ris eller spön, andra
halvhöga och åter andra låga dvärgärter.
Trädgårdsbönor, Phaseolus, härstamma från Amerika, där flera arter av
detta släkte förekomma vilda. Både den numera i Europa allmänt odlade vanliga,
vitblommiga arten, Pk. vulgaris, och den brokblommiga rosenbönan, Ph. multiflorus samt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
