- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
118

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Trädgårdsodling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.

i de södra landsdelarna, Limabönan, Ph. lunåtus, odlades vid européernas ankomst av
infödingarna. Av den förstnämnda arten ha en mängd sorter uppkommit, skilda
genom olika höjd och växtsätt i stång- eller störbönor samt dvärgbönor.

I Sverige ha sedan gammalt till mogen skörd odlats bruna bönor (i andra länder
även sorter med annorlunda färgade frön), samt svärdbönor med gröna baljor,
vilka skördas omogna och förtäras som grönsak samt för vinterförvaring skäras i tunna
skivor, som insaltas (yskärbönon). I sydligare länder och numera även i norden odlas
sorter med fina, möra skidor, dels med gröna baljor, »haricots verts», dels med vaxgula,
genomlysande baljor, vaxbönor. Rosenbönor brukas till följd av blommornas lysande
färg mest som prydnadsväxter.

Alla dessa arter äro mycket frostömma, varför de i norden sås sent (»Bedas dag»,
27 maj, bönsåningsdagen) och ej kunna odlas i Norrland.

Ytterst allmänt odlas Vida faba som trädgårdsväxt, företrädesvis sorter med breda,
platta frön, bond- eller spritbönor, under det att småfröiga sorter odlas på åker (sid. 77).

I sydliga länder odlas sedan gammalt ett flertal balj växter, av vilka åtskilliga
omtalas av gamla tidens författare under namn (såsom Dolichos, Phaseolus, Erebinthos
m. fl.), vilka ej säkert kunna identifieras. Bland sådana äro fortfarande linser, Ervum
lens, kikärter, Cicer arietinum, plattärter, Lathyrus sativus, vanliga och som folkföda
viktiga trädgårdsväxter i varma länder.

Kål-, knöl- och rotväxter. Från den vid västra och södra Europas kuster vildväxande
kålen, Brassica oleracea, härstamma ett stort antal varieteter och sorter, varav redan
gamla tidens grekiska och latinska författare omtala flera utan att det säkert kan
avgöras, vilken sort varje namn avser. Alltefter som den ena eller andra av plantans delar
blivit starkt utvecklad och därigenom lämplig till människoföda eller kreatursfoder,
hänföras kålformerna till följande huvudgrupper:

B 1 a d k å 1, B. oleracea acephala, som har fritt utstående blad, finnes med såväl släta
blad, t. ex. palmkål, som med krusiga, kruskål, och dels grön-, dels röd- eller brokbladig.

H u v u d k å 1, B. ol. capitata, som har bladen tätt omslutande varandra, så att de
bilda ett huvud i spetsen på den outvecklade stjälken, finnes också i olika färger, vitkål
med de inre bladen bleka och rödkål med rödblå huvud. Sorter med toppigt huvud kallas
spets- eller sockertoppskål, sådana med skrynkliga blad savojkål, B. ol. sabauda.
Rosen-eller bryssélkål. B. ol. gemmifera, har små, till huvuden förändrade knoppar i
bladvecken.

B 1 o m k å 1, B. ol. botrytis eller cauliflora, har blomställningen monstruöst uppsvälld
och köttig. Sorter med glesare huvud kallas broccoli eller sparriskål.

K å 1 r a b b i, B. ol. gongyloides, har nedre delen av stammen köttigt uppsvälld.

Av dessa kålslag odlas mest huvud- och blomkål i större skala till försäljning, den
senare även driven under glas. Fröet sås i regel i bänk, varefter plantorna utsättas på
växtplatsen.

Av övriga till kålsläktet hörande arter odlas r o v o r numera föga i trädgård i vårt
land, men i sydligare länder däremot rätt allmänt små, tidiga, vitköttiga sorter.
Däremot är kålrot en av de allmännaste trädgårdsrotfrukterna i alla delar av världen.
I Sverige odlas i trädgårdar mest gul svensk kålrot med gult kött och grön topp.

Moroten, Daucus carota (sid. 92), är troligen den allmännast odlade
trädgårds-rotfrukten. Under det att på åker odlas storvuxna, mest gula eller vita sorter, äro de
flesta trädgårdssorterna röda. Finast anses de små runda, röda, kallade karotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:06:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free