Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Trädgårdsodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄDGÅRDSODLING. 119
Palsternacka, Pastinaca sativa (sid. 92), rödbeta, Beta sativa cruenta
(sid. 89), r ä 11 i k a, Raphanus sativus, och dess småvuxna varietet rädisa, var.
ra-dicula, äro också gamla kulturväxter, som aldrig pläga saknas i någon köksträdgård,
och finnas i ett flertal sorter, skilda huvudsakligen genom rotens olika längd, rädisan
även genom olika fördelning av rotens färger, rött och vitt. Selleri, Apium
grave-olens, är även en gammal trädgårdsväxt, fortfarande i allmän odling, dels som rot- eller
knölselleri, var. rapaceum, dels som blad- eller blekselleri, var. dulce. Sockerrot,
Sisum sisarum, som är en urgammal kulturväxt, och svartrot, Scorzonera hispanica,
vilken är inhemsk i södra Europa och angränsande delar av Asien och omtalas som odlad
först på 1700-talet, odlas numera jämförelsevis litet.
Spenat och salladsväxter. Vanlig spenat, Spinacia oleracea, av mållafamiljen,
Chenopodiaceæ, anses härstamma från främre orienten och uppgives hava odlats redan
i det gammalbabyloniska riket och hava införts till Sydeuropa i det 9:e århundradet
samt sedan hava blivit en vanlig trädgårdsväxt i hela Europa. I nutiden hava flera
från varandra föga avvikande sorter frambragts. På samma sätt som vanlig spenat
användas den till samma familj hörande men mindre allmänt odlade klängande,
rankspenaten, Hablitzia thamnoides, från Kaukasien, trädgårdsmålla,
Atriplex hortensis, från Tatariet, en högvuxen ört med röda eller gula blad, samt
horn- eller nyzeeländsk spenat, Tetragonia expansa, från Nya Zeeland, av
fam. Aizoideæ, en ört med köttiga blad, som håller sig saftig även i sommartorka,
då vanlig spenat går i blom.
Likaså odlas stundom de till syrefamiljen, Polygoneæ, hörande trädgårdssyrearterna
Rumex acetosa och patientia. An mindre förekommer numera i odling p o r 11 a k,
Portulaca oleracea, från Ostindien.
Som sallad, d. v. s. till förtäring i friskt otillrett skick, har Lactuca scariola sativa
odlats redan hos de gamla grekerna och romarna i flera sorter. I nutiden skiljer man
mellan blad-, huvud- och bind- eller romersk sallad, den sistnämndas förra
namn föranlett därav, att bladen sammanbindas för att bliva bleka. Som sallad ha
också från urminnes tid, men nu mindre än tidigare, använts bladen av e n d i v i a,
Cichorium endivia, och c i k o r i a, C. intybus, krasse, Lepidium sativum, m. fl. arter.
Lökväxter, vilkas skarpa lukt och smak härrör av lökolja, allylsulfid, ha allt sedan
gamla tiden i Medelhavsländerna utgjort en viktig beståndsdel av det lägre folkets spis
och en mycket använd krydda på de högre klassernas föda. V i t-, r ö d-, s c h a 1 o
t-t e n- och purjolök (A. sativum, Cepa, ascalonicum och porrum) härstamma alla från
södra Europa och västra Asien och hava redan i gamla tiden odlats av så gott som alla
folk. Gräslök, A. schoenoprasum, som växer vild vid Europas havskuster, odlades
antagligen också redan av gamla tidens greker och romare. Av rödlök, som mest
används i Europas nordligare länder, har utbildats ett flertal sorter, såsom röd holländsk,
gul och den småvuxna vita syltlöken.
Gurkväxter, av familjen Cucurbitaceæ, omfatta ett antal arter, vars stora saftiga
frukter äro viktiga födoämnen i varmare länder, men i norden, där de till stor del odlas
under glas, mera kunna räknas som delikatesser.
Gurka, Cucumis sativus, melon, C. melo, kurbits, C. lagenaria, samtliga
härstammande från Ostindien, samt den från det tropiska Afrika komna vattenm e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
