Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Med lantbruket samhörande industrier, av H. Juhlin Dannfelt - Kvarnindustri, av C. von Schéele - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVARNINDUSTRI. HISTORIK.
219
Fig. 210. Kvarnstenars skärpning.
Fig. 211. Stenkvarn med exhaustor.
Räfflorna äro djupast närmast mittpunkten och bliva grundare mot omkretsen.
Därmed avses, att kornen i den innersta delen ej skola malas, utan endast ledas utåt, så att
målningen blott äger rum på den yttersta
tredjedelen av stenarnas ytor, varigenom mjölet blir allt
finare och finare.
Målning i de äldre kvarnarna skedde vanligen
så, att mälden fick flera gånger gå genom stenarna,
vilkas mellanrum gjordes allt mindre. Första gången
erhölls av varje sädesslag gröpe eller skrå, och därvid
kunde endast en medelsort mjöl siktas. Siktningen
verkställdes så, att gröpet fick passera genom en uti
en siktkammare upphängd lutande slang av siktduk,
varvid det finare mjölet utträngde genom duken och
uppsamlades i ka mmaren (bådadera höllos, som förut
nämnt, i ständig skakning), medan det grövre godset
fortsatte ut genom slangens mynning och nedföll i ett
rörligt såll, som verkställde en ytterligare siktning, samt därefter ånyo maldes, varvid
erhölls det bästa mjölet, det s. k. kär nmj ölet. De följande omgångarna gå vo sämre och
mörkare mjöl, tills slutligen av råg endast kli och av vete kli och eftermjöl återstodo.
I de moderna stenkvarnarna utgöres den undre byggnaden helt av j ärn. De
olägenheter, som den vid målningen i kvarnstenarnas mellanrum utvecklade varma fuktigheten
orsakar både vid själva målningen
och i transporttrumman,
eleva-torer och siktapparater, såvida
den får intränga i dessa, äro mer
kännbara, om dessa delar äro
tillverkade av järn. Ju mera man
övergått till att använda järn i
dessa, desto angelägnare har det
därför blivit att i möjligaste mån
förekomma, att hetta och
vattenångor alstras i de arbetande
maskinerna. Detta kan ske endast
genom att sätta stenkarets inre i
förbindelse med en exhaustor och
genom denna låta den varma,
fuktiga luften ständigt bortsugas
samt frisk d. v. s. kall och torr
luft utifrån alltjämt tillströmma. Fig. 211 visar, hur en sådan apparat sättes i förbindelse
med stenkarets inre. Detta göres då något högre, än eljest är behövligt, för att rymma
bottenstenen h och löparen g. Exhaustorröret f utmynnar å dess övre del, och.
därunder hänger uti tomrummet över löparen den s. k. krinolinen. Denna är ingenting
annat än en fritt svängande siktskärm b, bestående av en cirkulär ståltrådsställning,
vågformigt överklädd med flanell, i ändamål att erhålla större upptagningsyta. Den till
sugröret / uppåt strömmande luften från mellanrummet måste stryka genom denna
flanellsikt, såsom de båda långa pilarna antyda, och kvarlämnar därvid det medförda
mjöldammet. De korta pilarna beteckna vägen för den utifrån inströmmande luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
