Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Med lantbruket samhörande industrier, av H. Juhlin Dannfelt - Slakt av husdjur, av E. Osberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKT AV HUSDJUR.
251
SLAKT AV HUSDJUR.
Denna avdelning av veterinär direktör E. Osberg.
Slakt av husdjur för hushållets eget behov har väl från äldsta tid intill våra dagar
i allmänhet utförts utan annan hänsyn än att på bekvämaste sätt döda djuret och efter
folkets sed bereda de olika delarna av kroppen för de ändamål, vartill de brukade
användas.
I och med det att samhällslivet utvecklats därhän, att särskilda yrken övertagit
beredningen av de olika slagen av förnödenheter och samhällena börjat att fastställa
stadgar och ordningar för de olika yrkenas verksamhet, var slakteriyrket ett av de första,
för vilka dylika bestämmelser utfärdades, först uteslutande i sanitärt och ekonomiskt
syfte men sedermera även för att befrämja humanitära synpunkter.
Att slakteri yrket sålunda redan tidigt underkastades åtskilliga ordningsbestämmelser
och inskränkningar i dess fria utövande, torde väsentligen ha berott på köttets och andra
slakteriprodukters benägenhet att fort övergå i förruttnelse, varav lätt uppkommer
sanitära olägenheter och menlig inverkan på omgivningens trevnad och välbefinnande. Härtill
kommer, att förtroendet mellan slakteriyrkets utövare och avnämarna av dess produkter
alltför lätt både rubbas och svikes, när den personliga kontrollen icke längre är möjlig,
om icke en offentlig kontroll träder i dess ställe. Därför finner man ock mycket tidigt
i folkens historia, att myndigheterna utfärdat föreskrifter för slaktareyrket, anvisat
särskilda platser för dess utövande samt inrättat kontroll över dess verksamhet.
De äldsta minnena om särskilda bestämmelser för slaktareyrkets utövande gå tillbaka
till det egyptiska riket ett par årtusen före vår tidräkning. Längre fram i tiden, under
det romerska världsrikets dagar, funnos detaljerade föreskrifter på detta område i Italien
och flera andra medelhavsländer. Från mellersta Europa äro sådana kända först från
900-talet, och under 12—1300-talen inrättades offentliga slakthus på så gott som alla
mera betydande platser.
Den tidigaste kända förordningen av denna art i Sverige är ett kungligt brev av år
1622 om ordning för köttmånglare m. m., vari föreskrives, att de icke få intaga »någon
sjuk eller otijdig boskap, ehvad thet helst vara kan, in i slachtarehuset eller uppå
vågen». –––»Och ingen borgare eller andra som i städerna boo, måge låta slachta någon
boskap, ehvad namn then helst hafwa kan uti theras egna hus eller gårdar, utan alt skal
härefter slachtas i stadens rätta slachtarehus och av stadens slachtare.» I en något senare,
den 2 maj 1672 utfärdad Kungl. Maj:ts förordning om åtskilliga ämbeten föreskrives, att
i alla städer, som något förmögne äro, skola vara vissa tillförordnade köttmånglare och
att i alla städer, varest köttmånglare äro förordnade, skola på städernas egen bekostnad
särskilda slaktarehus upprättas, där sådant icke förut skett, i synnerhet i sjö- och
stapelstäderna.
Huru många och vilka av Sveriges städer under denna tid inrättat offentliga
slakthus, är obekant. Endast beträffande ett par, Stockholm och Göteborg, är de från denna tid
härstammande slakthusens historia åtminstone delvis känd.
När under förra hälften av 1800-talet skråordningarna upphävdes och därmed banden
mellan yrkesidkarna sprängdes, synas de gemensamma slakthusen på de flesta orter så
småningom ha övergivits och varje slaktare ha inrättat sin egen slaktbod. Sanitära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
