Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Träets mekaniska bearbetning, av Gunno Kinnman - Översikt av arbetsmetoderna och deras utveckling - Trävaruindustriens drivkraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄVARUINDUSTRIENS DRIVKRAFT. 287
lämnas. Säkert är dock att den är mycket äldre, emedan från Egyptens stenålder finnas
i behåll svarvade arbeten. Drivkraften erhölls för hand med ett snöre som lindades om
arbetsstycket. Småningom torde snörbåge ha kommit till användning och slutligen
vevaxel med svänghjul, vilket innebar ett betydande framsteg, genom att rotationen
gick åt endast ett håll.
Den första maskindrivna svarven konstruerades av engelsmännen Mandsley och
Whitworth.
Den viktigaste maskinen för träets slutliga bearbetning är maskinhyveln, vilken
framkom på slutet av 1700-talet. Strävan har här gått ut på att i en maskin och en
arbetsoperation sammanföra bearbetningen av alla sidorna i ett trästycke, samt att åt
den färdiga ytan förläna högsta möjliga jämnhet. Detta ernåddes bland annat genom
införandet av s. k. fräsar (av franskans fraise = smultron), en rotationskropp med små
skarpa utsprång. Den sista tiden har särskilt medfört en avsevärd ökning av hastigheten.
Vid sidan av denna stora maskinhyvel hava bibehållit sig eller utbildats hyvlar för
enskilda arbetsoperationer, såsom plan- och rikthyvlar, not- och spånthyvlar m. fl.
Specialtillverkningar. Förutom dessa allmänna maskiner, som finna
användning vid nästan alla fabriker där trä bearbetas, förekomma även speciella
maskiner inom vissa grenar av trävaruindustrien.
En sådan specialmaskin är kontursågen, vilken har stor användning vid fina
in-läggningsarbeten å fanerade möbler. På grund av den upp- och nedgående rörelsen hos
sågbladet står maskinen nära ramsågarna, ehuru ramen saknas. Å andra sidan
påminner arbetssättet rätt mycket om en fin bandsåg genom det tunna och fina bladet. Här
nedan har densamma behandlats efter bandsågen.
För särskilda grenar, såsom vid tillverkning av kork, korgar, tunnor etc., finnas
även väl specialiserade maskiner.
Trävaruindustriens drivkraft.
När våra äldsta sågverk anlades på 1500-talet, fanns knappast någon annan
drivkraft än vatten att välja på. Vinddrivna sågar hava i utlandet kommit till användning
i ganska stor utsträckning, t. ex. i Holland. Hos oss är vinden framför allt
slättbygdernas drivkraft, t. ex. till kvarnar och pumpverk, och där finnas ännu smärre vindsågar,
ehuru de icke spela någon roll för vår trävaruindustri.
Tillgången på goda vattenfall var alltså i äldsta tider en viktig förutsättning för
förädlingen. De svårigheter som yppade sig vid utbyggnad av större vattenfall
förmådde tekniken ej övervinna, och även råvarans, timrets, framförande genom dessa
ansågs omöjligt. Företrädesvis uppsöktes därför de mindre fallen i älvarnas nedre lopp,
men ändock blev avståndet till exporthamnen betydande, och den sågade varan måste
undergå en dyrbar transport. Isbildningar störde ofta driften, och vattentillgången
var ojämn. Någon storindustri i nutida bemärkelse kunde ej utvecklas, utan endast
obetydliga sågverk för ortens behov och export anlades, dock i stort antal.
I 300 år bibehölls vattenkraften som nästan enda drivmedel, men i mitten på
1800-talet infördes ångdrift, och därmed inträdde betydande förändringar. I allmänhet
uppgives att den första ångsågen anlades vid Vivsta år 1848, men senare forskningar hava
visat, att denna såg byggdes först 1852. I stället var Tunadals år 1849 anlagda
två-ramiga såg den första.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
