Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Träets mekaniska bearbetning, av Gunno Kinnman - Trävaruindustriens drivkraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 TRÄETS MEKANISKA BEARBETNING.
Under 1870—1880-talen byggdes de flesta sågverken. De stodo efter den tidens
förhållanden på ett högt plan. Sålunda var det nog nyheter på denna tid med
automatisk eldning med avfall från sågen samt med rälsbanor för transport. Men sedan
avstannade utvecklingen till in på 1900-talet.
Fördelen med ångdrift låg däri, att sågverken flyttades till kusten och tillverkningen
kunde koncentreras till större företag. Värme för ångans alstrande erhölls genom det
rikliga avfall som uppstår vid försågningen och vars avlägsnande eller förstörande
tidigare vållat mycket besvär vid de vattendrivna verken. Till en början användes
en-och tvåtubiga ångpannor i förening med enkla högtrycksmaskiner, varvid allt avfall
förbrukades. Men småningom hava ånganläggningarna förbättrats, pannorna utbytts
mot nya med högre tryck och verkningsgrad samt med vattenförvärmning och
överhettning av ångan. Så hava eldstäderna alltmer anpassats efter bränslet genom att de
försetts med halvgasugnar, spånugnar och luftförvärmning.
De enkla högtrycksmaskinerna hava ersatts med kompound- och
trippelexpansions-maskiner samt slutligen med ventilångmaskiner.
Denna utveckling har i första hand följt med den allmänna utvecklingen på
ångtek-nikens område, men den har för trävaruindustriens del gått hand i hand med stigande
möjligheter att utvinna värdefulla sortiment även ur det som tidigare ansetts som avfall,
alltså småbräder, lådbräder, stav, läkt och träkol. Ehuru det till bränsle disponibla
avfallet därigenom betydligt minskats, har det dock alltjämt varit fullt tillräckligt.
Den senaste tidens utveckling innebär en återgång till vattenkraften, ehuru i
elektrifierad form. Detta sammanhänger framför allt med utvecklingen av
massaindustrien, vilken kräver betydande mängder bränsle till ånga för kokning och torkning.
Det är därvid det sämsta avfallet, sågspån, som begagnas, under det att det grövre
avfallet, bakar och ribb, efter tuggning kan användas som råvara i sulfatindustrien.
Den fortskridande elektrifieringen av trävaruindustrien belyses av följande siffror:
År 1913 År 1916 År 1920 År 1923
Elektriska motorer, effekt i %
av summa motoreffekt . . 20.6 25.0 36.9 44.6
Under år 1924 användes följande drivkraft:
Vattenhjul och vattenturbiner............................11 351 eff. hkr
Ångmaskiner och ångturbiner.......................................... 87 934 > >
Olje- och gasmotorer.................................................... 513 » »
Summa 99 798 eff. hkr
Elektriska motorer................................................... 96 470 » >
Summa 196 268 eff. hkr
Energiförbrukningen anges till 24.5 kwh pr fm3 sågad plank, battens, scantlings
och bräder ( = 120 kwh pr std)1. Vid hyvling beräknas 15.9 kwh pr fm3 hyvlat virke,
nominellt mått ( = 75 kwh pr std). Om för alstring av denna energi användas träbränslen,
erfordras l.i fm3 pr std sågade plank etc., resp. 0.7 fm3 pr nominell std hyvlade bräder.
Omräknas detta till stenkol, varvid 4 fm3 anses motsvara 1 ton stenkol med ett
värmevärde av 6 700 kalorier pr kg., motsvarar förbrukningen 2.4 kg. stenkol pr kwh, under
det att man vid vanlig kraftalstring räknar med endast 1.3 kg. Ganska stora möjligheter
till fortsatta besparingar genom bättre utnyttjande av bränslet synas alltså finnas.
1 1 S:t Petersburgstandard sågade varor = 165 engelska kubikfot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
