Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRYCKNING.
629
höjdes digeln från formen. Pressen kunde trycka betydligt större formar än träpressen,
och hela formen kunde tryckas med en enda nedpressning av digeln. Som även
funda-mentets rörelse gjorts snabbare, kunde ett avsevärt större arbetsresultat uppnås pr dag.
Nu inträdde ett stort uppsving i tillverkningen av tryckpressar, och som lord Stanhope
ej pa tenterat sin konstruktion, kunde hans pressar byggas överallt, vilket även blev
fallet. I Sverige tillverkades den av T. Munktelli Eskilstuna och av S. Sahlberg i
Stockholm. Inom kort konstruerades ett flertal olika järnpressar, i vilka särskilt anordningen
för digelns pressning fått en annan lösning. I den av George Clymer i Philadelphia år 1810
byggda pressen var för första gången skruven övergiven; trycket förmedlades i stället
genom själva presshuvudet, som fungerade som ett slags hävstång. Under namnet
Colum-biapressen fick den stor utbredning även i Europa, särskilt i England. Boktryckaren
John Ruthven i Edinburgh konstruerade 1813 en järnpress med digeln rörlig i sidled och
fundamentet fast; digeln fördes på skenor över formen. Trycket åstadkoms genom en
hävstångsanordning, som under fundamentet höjde detta, då hävstången nedtrycktes.
I Sverige kallades den »skotska taffelpressen» på grund av sin egendomliga, låga
byggnad. Engelsmannen Cogger begagnade ett kilsystem, anbragt mellan pressens
över-balk och digeln, tysken Hoffmann sneda lager, som vid bängelns tilldragande vredo
sig mot varandra och pressade digeln nedåt. Det system för digelns nedpressande, som
slutligen blev befunnet bäst, grundade sig på en knähävstångsmekanism, uppfunnen av
bröderna Peter och Matthew Smith. Denna idé omsattes sedan i praktiken på
varierande sätt, men grundprincipen var en ledad hävstång, genom vilkens rätande trycket
utövades på digeln. Dylika pressar byggdes bl. a. av Samuel Rust i Amerika, R. W. Cope i
England, Christian Dingler i Zweibrücken, Koch i München och Hoe i Amerika. Näst
Stanhopes blev »Hagar»-pressen, en amerikansk modell, mest spridd i vårt land. De
båda knästyckena röra sig såväl upp- och nedtill med runda huvuden i motsvarande
lager och äro vid själva knät förenade med en vridbar anordning, som följer bängelns
rörelser. Då denna åtdra ges, bringas de i lodrät ställning, varigenom digeln nedpressas.
I och med uppfinningen av maskinpressen ersattes även de gamla tryckbollarna
med andra redskap för färgens påförande på tryckformen. William Nicholsen, som
redan år 1790 uttog patent på en maskinpress enligt cylindersystem, hade förutsatt
att infärgningen skulle ske medelst en vals, men hans maskin blev aldrig utförd. I sina
första maskinpressar hade König valsar, bestående av mässingsrör, överklädda med
läder på ett underlag av filt. Synnerligen lämplig för boktryck var emellertid ej
lädervalsen. En engelsk tryckare Benjamin Foster framställde tryckbollar av en massa,
bestående av lim och sirap och utbredd på ett stycke grov segelduk. Å Donkins
maskinpress av år 1813 begagnades valsar, gjutna av en dylik massa; i fortsättningen ersatte
valsmassan helt det förut använda lädret.
Några svenskar ha försökt att tillämpa cylindertrycksystemet på handpressar. Auditör
Georg Scheutz konstruerade en press 1823 och bokhandlaren P. Götrek en år 1829,
vilken hade en med filt beklädd cylinder, som rullades över formen. Mekaniküs C. A. Holm i
Stockholm uppfann en press, avsedd även för färgtryck. Den hade stillastående
funda-ment, digel, automatisk infärgning och kunde trycka 500—600 exemplar i timmen.
Patent erhölls i England, där den började tillverkas år 1840 under namnet
»Skandinavia-press». I mitten av 1800-talet hade cylinderpressen vunnit så stor spridning i alla
kulturländer och maskinpressen efter principen digeltryck börjat få insteg, att försöken till
förbättring av handpressen allmänt övergå vos. Träpressar voro i Sverige i bruk ännu in på
1850-talet. Järnhandpressen var på sina ställen i bruk ända inemot århundradets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
