Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Skrivhjälpmedel - Skrivtecknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
882
KONTORSTEKNIK.
målen själva utan också för abstrakta begrepp. Den bildskrift, som sålunda uppkommit,
har hos några folk och bland dem måhända främst de gamla egypterna utbildats
framför allt i förenklande syfte, varvid bilderna alltmera avlägsnade sig från sitt ursprung.
Till att börja med hade varje ord sin bestämda bild eller sitt tecken — man talar då om
ordskrift, som alltjämt är utmärkande för kinesernas skrivsätt — senare fick man tecken
för enstaka stavelser (stavelseskrift) och slutligen för varje ljud eller åtminstone för
konsonanterna (ljudskrift).
Det är närmast ur en senast omkring 1 000 år f. Kr. uppkommen u r s e m i t i s k
(f e n i c i s k) skrift, som man anser, att de nu över hela världen vanligaste
skriv-tecknen kunna härledas. Denna ursemitiska skrift i ’sin ordning synes, enligt vad
de senare årens forskningar giva vid handen, hava haft de egyptiska hieroglyferna
till förebild, vilka under namn av »hieratisk skrift» utvecklats senast omkring 2 500
år f. Kr. ur den äldsta egyptiska bildskriften, och den har sålunda med all
sannolikhet icke varit direkt påverkad av den babyloniska kilskriften (vilken också utbildats
på basis av en bildskrift).
Den feniciska skriften hade lika litet som de senast utvecklade formerna av
egyptiska hieroglyfer några tecken för vokaler, och man skrev från höger till vänster. Även
grekerna, som först av Europas folk synas hava tillägnat sig den feniciska skriften,
använde till att börja med samma skrivsätt, men så småningom utvecklade sig,
fortfarande med de feniciska tecknen såsom grundstomme, ett självständigt grekiskt
alfabet1 om 24 bokstäver, vilket även innehöll vokaler. Detta synes hava tagits i bruk omkr.
400 år f. Kr. Efter att under en övergångstid hava skrivit varannan rad från höger
till vänster och varannan rad i motsatt riktning övergingo grekerna till den numera
allmänt brukade vänster-högerskrivningen.2
Ur den grekiska skriften har sedermera bl. a. den romerska (latinska) och den
ryska utvecklats; även våra runor kunna härledas därifrån, eller om man så vill
från det latinska alfabetet.
Utrymmet tilllåter oss endast att ingå på en kortfattad redogörelse för
utvecklingen av de hos oss brukliga skrivformerna. Dessa hava som bekant uppkommit av de
romerska skri vtecknen, de latinska bokstäverna. Till att börja med skrevos
dessa endast såsom »majuskler» (stora bokstäver); man benämner denna form även
»ka-pitälskrift».3 Bokstäverna voro då ännu till övervägande del raka och spetsigt formade,
inen så småningom fingo de vika för sådana med mera rundade staplar (»uncialskrift»),
vilka förmedlade övergången till skrivning med små bokstäver, »mimiskler». Dessa torde
hava börjat användas tämligen allmänt omkr. 300 å 400 år e. Kr., huvudsakligen på
grund av önskan att erhålla en mera lättskriven form.
Efter en längre period av förfall, under vilken en mängd olika, mer eller mindre
tillkrånglade och svårlästa skri vformer förekommo, uppstod den s. k. karolingiska eller
frankiska skriften, som utmärker sig för runda, tydliga och lättskrivna bokstäver. Denna
torde hava utbildats fr. o. m. 800-talet och började komma till allmän användning i
1 Ordet alfabet kommer av namnen på de båda första bokstäverna, alfa och beta, i den
grekiska teckenraden eller om man så vill av de ursemitiska bokstavstecknen aleph och beth.
2 I de nu brukligaste formerna av bokstavsskrift användes höger-vänster-skrivning egentligen
endast inom den semitiska språkgruppen (utom etiopiska), sålunda framför allt i hebreiska och
arabiska språken. — Kineserna skriva i lodräta rader uppifrån och nedåt samt låta rader och sidor gå
från höger till vänster.
3 Det latinska majusculus betyder: något större, i motsats till minuscuhts: något mindre.
Kapitäler (av lat. caput: huvud) betyder inom boktryckarkonsten bokstäver, vilka hava samma
form som de stora men äro lika höga som de små bokstäverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
