- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
891

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Skrivhjälpmedel - Skrivverktygen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKRIVHJÄLPMEDEL. SKRIV VERKTYGEN.

891

De s. k. kopiepennorna göras ävenledes av en blandning utav grafit med lera, men till
denna är tillsatt anilinfärg av olika nyanser. Dylika pennor ha under senare åren vunnit
en allt större utbredning för kontorsändamål, emedan den därmed framställda skriften
icke så lätt kan utplånas med gummi och dessutom möjliggör våtkopiering med lika stor
lätthet som vanlig bläckskrift. Man kan i själva verket konstatera en icke oväsentlig
relativ tillbakagång av bläckskriften, enär numera icke blott brev utan också
checkar och växlar underskrivas med »anilinpennor», vartill kommer, att en Väsentlig
del av bokföringsarbetet, som förut skedde med bläckpenna, nu utföres enligt
olika genomskriftsförfaranden med anilinpennskrift för det översta exemplaret
(»originalet»).

Av det stora antal mekaniska blyertsstift, som sedan flera årtionden funnits att tillgå
i handeln, torde knappast något haft en sådan framgång som det amerikanska
Eversharp-stiftet. Alldeles likartade stift tillverkas numera även i Sverige. På sina håll anser man
dylika pennor, i vilka grafitblandningen, »blyet», är inneslutet i en métallhylsa och
framskruvas efter behov, vara mera ekonomiska i längden än vanliga blyertspennor,
därför att intet slöseri förekommer med »blyet», vilket däremot i hög grad är fallet vid
vårdslös pennformering.

Härmed komma vi över till pennformeringsapparaterna, vilkas historia sträcker sig
omkr. 100 år tillbaka i tiden. De första uppfinningarna på detta område äro nämligen
av år 1821 (Bouchet) och 1829 (Binaut). För närvarande finnas minst ett tjugutal
olika pennformerartyper i marknaden, från små apparater att medföra i västfickan,
vilka kosta blott några tiotal öre, upp till maskiner vägande flera kilogram och
betingande ett pris av inemot 40 kr. Endast de större, med handvev drivna apparaterna lämpa
sig för bruk på större kontor. Pennformerare av de bättre märkena äro försedda med
sådan anordning, att formeringen automatiskt upphör — man må vrida på veven hur
länge som helst — så snart pennan erhållit önskad form. I dylika apparater kunna också ‘
pennor av olika tjocklek införas utan någon besvärlig omställning. En svensk apparat
av denna typ är pennformeraren Parapoint, i vilken skärverktyget utgöres av ett vanligt
rakblad av Gillette-typ.

Skrivmaskiner. Den första kända uppfinningen av en mekanisk anordning, med
vars hjälp bokstäver och andra tecken kunde tryckas på papper i godtycklig följd efter
varandra, plägar dateras till år 1714. Engelsmannen Henry Mill erhöll då patent på en
dylik apparat, men inga ritningar eller närmare beskrivningar finnas nu i behåll efter
densamma. I övrigt framkommo under 1700-talet blott några enstaka skrivapparater,
gjorda för blinda personers räkning.

I Förenta staterna beviljades det första patentet år 1829 åt W. A. Burt, avseende
»en maskin för tryckning kallad Typographer»; denna anses ha varit den första, som
till-lämpat »^pÅ/wZs»-principen (se därom längre ned). — Fransmannen X. Progin åter
synes med sin år 1833 uppfunna »Ktypographic»-maskin ha först tillämpat idén att låta
de hävstänger, som uppbära de tryckande typerna (»typarmarna»), grupperas
cirkelformigt med rörelseriktning mot centrum. Amerikanaren Ch. Thurber fick år 1843 patent
på en »chirographer», som var försedd med en sidledes flyttbar skrivvals, omkring vilken
papperet spändes och kunde röras även i höjdled rad för rad.

Italienaren G. Ravizza, som år 1837 började experimentera med ett »skrivklaver»,
säges vara den förste uppfinnaren av färgband för maskinskrift. På hans maskin, av
vilken 17 olika typer sågo dagen, fördes typarmarna nedifrån uppåt mot papperet, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:06:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0905.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free