Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jorden som hemvist för lefvande varelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
traditioner finna vi, att i de äldsta sedimentlagren
formerna ännu voro högst outvecklade, men att de allt
intill vår tid genomgått en långsamt uppstigande skala
af allt större fullkomning. Efter en viss tid uppträda
djurformer, som i följd af den alldeles egendomliga
beskaffenheten af den omgifning, hvari de lefde, äfven
utvecklade stora egendomligheter i bygnad och inre
inrättning. Med jordklotets fortgående förändring,
med det tilltagande temperaturfallet, med
atmosferens klarnande och vattnets renande gick
äfven en förvandling af deras organismer hand
i hand. Huru olik de nu varande djurformerna är
ej den vidunderliga plesiosaurus (fig. 2), huru
oändamålsenlig och lik ett klumpigt utkast förefaller
oss ej kroppsbygnaden hos jättetrögdjuret (fig. 3)
och megateriet (fig. 4), och likväl ha båda motsvarat
de då varande förhållandena! Först mastodonten
(fig. 5), hvars qvarlefvor vi ej så sällan lyckas
hopleta ur diluviallagren, visar en tydlig förvandtskap
med våra tjockhudingar, som i elefanten ännu ega
den sista förbindelselänken med ett eljest utgånget
djurrike. Deremot likna våra vattendjur mera de forna
hafvens invånare, emedan lifsvilkoren ej för dem
förändrat sig i samma grad som det torra landet med
sitt växttäcke för de fyrfotade djuren. De talrika
arterna uppstodo derigenom, att individerna måste foga
sig efter de lifsvilkor, som stodo dem till buds, ej
efter dem de sökte, hvarigenom vissa egendomligheter
utbildades och dessa slutligen under inflytelsen
af samma förhållanden gingo i arf och blefvo
beständiga. Representanter för de olika perioderna
bevarade oss äfven berglagrens stenblad, i hvilka
våldsamma eller långsamt fortgående naturhändelser
inlade dem som varaktiga märken.
Fig. 3. Skelett af jättetrögdjuret (mylodon robustum)
från Patagonien i 36 gånger förminskad skala.
Det kan bevisas, att jorden sedan mer än två tusen
år befinner sig i ett tillstånd af hvila. Den
värmeförlust, hon måste lida för att kunna omkläda
sig med ett fast skal, har visserligen ej upphört,
men ersättes af det värme, solstrålarna medföra. Huru
länge denna lugnets period skall fortfara, är
omöjligt att beräkna. Men det behöfs blott, att jorden
utstrålar mera värme i verldsrymden eller att solen ej
längre förmår värma med samma kraft som nu, för att
vår planet skall inträda i en ny fas, som för honom
ett steg närmare hans slutliga förfrysningsdöd. Då
skola den organiska verldens lifsvilkor blifva helt
andra, och andra djur- och växtformer måste utbilda
sig ur de förra för att kunna lefva i de ändrade
förhållandena.
Så är också menniskan ingenting annat än en djurform,
som är utmärkande för jordlifvets nu varande
tillstånd. Till sin kroppsliga varelse tillhör hon
lika afgjordt djuren som borsdorfäplet äplena. Hon
betecknar en period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
